To err is human; but to drive, or not to drive, that, is the question

Sammanfattning: Allteftersom stora framsteg görs i datorernas värld och inom artificiell intelligens ser samhället en allt större implementering av artificiell intelligence-teknologi i människors vardag. En sådan implementering är autonoma, självkörande, fordon. Detta är en teknologi som lovar stora framsteg inom fordonssäkerhet, lägre utsläpp till följd av mindre köbildning och en rad andra samhällsvinster. Det utförs redan idag tester av dessa fordon, men de har inte ännu släppts ut i allmän trafik, detta är emellertid något experter tror kommer ske inom kort. Trots detta har en rad olyckor orsakats av fordonen. Även trafikbrott har begåtts av dessa fordon, ofta till följd av inblandning från tredje part. Riskerna för att fler olyckor och trafikbrott sker i samband med användningen av autonoma fordon, till följd av en storskalig implementering av dessa, bringar med sig frågan om hur ansvar skall fördelas, både det civilrättsliga ansvaret vid exempelvis ett olycksfall, och det brottsansvar vid exempelvis trafikbrott. Detta är frågan som ämnar undersökas i denna uppsats. Arbetet kommer fokusera på en rad förslag som framlagts av Europaparlamentet, dels allmänt hållna förslag kring fördelningen av civilrättsligt ansvar vid användning av artificiell intelligens, dels förslag för autonom trafik i stort. Dessa kommer jämföras med de lösningar för ansvarsfördelning som framlagts av Sveriges Riksdag, specifikt för autonom vägtrafik. De lösningar som identifieras kommer diskuteras, för- och nackdelar kommer vägas mot varandra, och ett särskilt kontroversiellt förslag kring att attribuera artificiell intelligens med en elektronisk juridisk personlighet diskuteras, särskilt i samband med möjliga lösningar för att tillskriva artificiell intelligence med brottsansvar. Uppsatsen avslutas med en presentation av författarens egna uppfattningar och förslag kring hur ansvarsfrågan med hänsyn till autonom vägtrafik bör hanteras. Denna uppfattning faller i stort i linje med förslagen både från Europaparlamentet, och Sveriges Riksdag, men vissa förbättringar och förtydligande föreslås för de områden där författaren uppfattat brister i befintliga förslag.