El Hicha : en studie av saltstäppssediment

Sammanfattning: Det här examensarbetet i geologi är en studie av ökensediment. Det är tvärvetenskapligt mellan geologi och ekologi. Sedimenten som har studerats kommer från en statlig försöksodling, El Hicha, på saltstäppen utanför El Akarit, 45 km norr om Gabes i södra Tunisien. Första steget i studien var att ta sediementprover på försöksodlingen där Ministry of Rural Engineering, Water and Forest odlar träd och buskar för att hitta arter som är tåliga mot saltstress och torka och har positiva effekter på odlingsjorden. Olika arter kan hantera salter genom att exkludera eller inkludera joner. Därför förväntas jorden närmst de olika arternas rotsystem ha olika saltinnehåll. Den elektriska konduktiviteten i jordprover från ett antal 2-meter djupa profiler mättes och jämfördes. Jorden från tre arter valdes för vidare tester (Acacia salicina, Periploca laevigata and Atriplex halimus). På Geocentrum i Lund analyserades proverna för att få halten organiskt kol och karbonater och resultaten jämfördes sedan med kontrollprover tagna utanför odlingsområdet. Metoden Loss On Ignition, glödförlust, användes för att analysera proverna. Resultatet visade att det inte var någon statistisk skillnad mellan proverna för alla grupperna (arterna), varken när det gällde organiskt kol eller karbonater. Medelvärdet för organiskt kol var högre än i undersökningen som utfördes 1997 och högre än medelvärdet för öken - och halvökenjordar över lag i Tunisien. Att resultatet var så högt kan bero på att det inte togs hänsyn till det stora gipsinnehållet i jorden när analysmetoden valdes. Gips (CaSO4·2H₂O) dehydreras inte fullständigt vid torkning vid 105°C. Istället bildas bassanit (CaSO4∙0.5H2O). En del av den viktförlust som noteras vid förbränning vid 550°C är därför inte organiskt kol utan avgång av kristallint vatten från gips då anhydrit bildas (CaSO4). Medelvärdet för karbonater var samma för de testade grupperna. Eftesom proverna innehöll dolomit, räknades inte procenthalten karbonater ut som om proverna enbart innehöll kalciumkarbonat. Om förekomst av dolomit (CaMg (CO3)2) ignorerades blev procenthalten den samma som i analysen 1997. Utöver analyserna av organiskt kol och karbonater gjordes också en generell jordbeskrivning med förekommande mineral, kemi, och aggregatsammansättning. Jordproverna innehöll få spår av organiskt bundna aggregat, men det fanns mineraliserade microaggregat. Majoriteten av kornen var kvartskorn, men det förekom också gipskristaller och ett fåtal zirkoner, titanmineral och aluminiumsilikat. Microaggregatens matrix bestod av Si, Ca och S med mindre mängder K, Al, Fe, Na och Cl. Trots att jorden är salin fanns inga halitkristaller. Jordproverna från de odlade fälten hade en mycket lägre elektrisk konduktivitet än kontrollprovet utanför området. Natrium och klor kan ha sköljts ned till en lägre nivå i markprofilen eller så kan saliniteten vara ett resultat av höga halter av kalcium-, magnesium- och sulfatjoner.