OECD-riktlinjerna och korrigeringsreglerna - Riktlinjernas rättskällevärde i svensk och tysk intern rätt

Detta är en Kandidat-uppsats från Lunds universitet/Institutionen för handelsrätt

Sammanfattning: Uppsatsen undersöker rättskällevärdet för OECD:s riktlinjer om internprissättning för multinationella företag och skattemyndigheter vid tolkning av de s.k. korrigeringsreglerna i svensk och tysk lagstiftning. Genom internprissättning (transfer pricing) avgörs priserna vid transaktioner av fysiska varor och immateriella värden samt utförande av tjänster internt mellan närstående företag i multinationella företagsgrupper. Vid dessa transaktioner ska armlängdsprincipen tillämpas, vilket innebär att de interna priserna ska sättas som om de närstående företagen vore fristående på en öppen marknad och inte utifrån de särskilda villkor för närstående företag som avviker från villkoren för fristående företag. Syftet med lagregleringen är att hindra att beskattningsbara vinster som skäligen kan anses ha skapats inom en jurisdiktion överförs till annan jurisdiktion med lägre beskattning. Slutsatsen av undersökningen är att rättskällevärdet för riktlinjerna är olika mellan svensk och tysk intern lag på ett grundläggande sätt. Den svenska korrigeringsregeln infördes i början av 1900-talet och är utformad som ett abstrakt och generellt lagrum, vilket lämnar stort utrymme för tolkning genom domstolar och rättsvetenskap. Rättspraxis har tydligt avgjort att riktlinjerna har ett starkt rättskällevärde, men det pågår en diskussion som främst gäller hur ändringarna av riktlinjerna till följd av OECD:s projekt mot skattebasundandragande och olovlig vinstöverföring (BEPS) ska karakteriseras. Avseende denna fråga saknas ännu prejudicerade dom i högsta instans. OECD och Skatteverket uppfattar dessa ändringar som varande endast förtydliganden av den redan gällande armlängdsprincipen medan vissa rättsvetenskapare hävdar att ändringarna är av grundläggande karaktär och att de nya åtgärderna därför faller utanför armlängdsprincipen i sin tidigare form. Diskussionens resultat är avgörande för riktlinjernas rättskällevärde eftersom den svenska legalitetsprincipen innebär att skattelag endast får stiftas av den svenska riksdagen. Den tyska korrigeringsregeln är avsevärt mer omfattande och detaljerad än den svenska. Lagrummet infördes på 1970-talet och istället för att stadga något allmänt och generellt beskrivs principen i detalj på ett sätt som speglar innehållet i riktlinjerna ungefär så som sker vid införlivande av annan internationell lag eller norm. Riktlinjernas nya versioner har därmed endast lågt rättskällevärde i intern lag innan de genom ett formaliserat lagstiftningsförfarande har blivit gällande tysk lag. Den rättsvetenskapliga diskussionen om riktlinjernas förmåga att rättssäkert mäta en internprissättnings överensstämmelse med armlängdsprincipen, särskilt med avseende på de senaste årens utveckling i kölvattnet efter BEPS, pågår därför i tiden före sådant införlivande. När riktlinjerna, eventuellt i modifierad form, väl är inskrivna i den tyska korrigeringsregeln, är rättskällevärdet för de ursprungliga reglerna utan betydelse och inget ämne för rättsvetenskaplig diskussion.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)