EFFEKTEN AV AKTIV ELLER PASSIV RÖRELSETRÄNING EFTER BÖJSENSKADA I HANDEN FÖR ATT ÅTERFÅ AKTIVITETSFÖRMÅGAN

Detta är en Magister-uppsats från Göteborgs universitet/Institutionen för neurovetenskap och fysiologi

Sammanfattning: Bakgrund Böjsenskador i fingrarna är relativt vanligt förekommande på Sverigeshandkirurgiska kliniker. Orsaken är ofta en skärskada. En avskuren sena måstesys ihop för att handen ska kunna användas i dagliga aktiviteter. Efter ensensutur finns stor risk för sammanväxningar, vilket kan påverka finmotorikoch greppförmåga. Detta kan påverka hur dagliga aktiviteter och arbete kanutföras. Träning för att motverka sammanväxningar påbörjas inom 72 timmarenligt ett specifikt träningsprogram. Behandlingsmetoder som används är aktiveller passiv träning. Trots många studier finns ingen entydig evidens för vilkenbehandlingsmetod som är effektivast vid böjsenskador. En systematisklitteraturgenomgång, Health Technology Assesment Analysis (HTA-analys)visade på behov av ytterligare studier. Dessutom saknas studier som utvärderaraktivitetsförmåga vid aktiv och passiv träning.Syfte Undersöka effekten på rörlighet, finmotorik och aktivitetsförmåga hospatienter som tränat med aktiv träning efter böjsenskada zon I eller II i handenjämfört med de som tränat passivt med gummiband enligt Silfverskiöld/May.Metod RCT-studie som inkluderade 64 patienter mellan november 2013 och augusti2017. Patienter randomiserades till aktiv träning eller passiv träning.Föreliggande delstudie utvärderade effekten av rörlighet med goniometer,finmotorik med Purdue pegboard och bimanuella aktiviteter med Abilhand vid8 och 12 veckor.Resultat Det fanns ingen statistisk signifikant skillnad mellan de bådaträningsregimerna vid 8 och 12 veckor med avseende på rörlighet, finmotorikeller bimanuella aktiviteter. Däremot uppmättes statistisk signifikantförbättring inom respektive grupp vid 8 och 12 veckor med avseende rörlighet,finmotorik och bimanuella aktiviteter.Slutsats Patienter som tränat enligt aktiv regim kan belasta och använda handen i störreutsträckning i dagliga aktiviteter vid 6 veckor jämfört med de som tränat medpassiv regim. Vilket skulle kunna betyda tidigare återgång till lättarearbetsuppgifter. Dessutom kräver aktiv regim mindre vårdinsatser

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)