EFFEKTEN AV AKTIV ELLER PASSIV RÖRELSETRÄNING EFTER BÖJSENSKADA I HANDEN FÖR ATT ÅTERFÅ AKTIVITETSFÖRMÅGAN

Sammanfattning: Bakgrund Böjsenskador i fingrarna är relativt vanligt förekommande på Sveriges handkirurgiska kliniker. Orsaken är ofta en skärskada. En avskuren sena måste sys ihop för att handen ska kunna användas i dagliga aktiviteter. Efter en sensutur finns stor risk för sammanväxningar, vilket kan påverka finmotorik och greppförmåga. Detta kan påverka hur dagliga aktiviteter och arbete kan utföras. Träning för att motverka sammanväxningar påbörjas inom 72 timmar enligt ett specifikt träningsprogram. Behandlingsmetoder som används är aktiv eller passiv träning. Trots många studier finns ingen entydig evidens för vilken behandlingsmetod som är effektivast vid böjsenskador. En systematisk litteraturgenomgång, Health Technology Assesment Analysis (HTA-analys) visade på behov av ytterligare studier. Dessutom saknas studier som utvärderar aktivitetsförmåga vid aktiv och passiv träning. Syfte Undersöka effekten på rörlighet, finmotorik och aktivitetsförmåga hos patienter som tränat med aktiv träning efter böjsenskada zon I eller II i handen jämfört med de som tränat passivt med gummiband enligt Silfverskiöld/May. Metod RCT-studie som inkluderade 64 patienter mellan november 2013 och augusti 2017. Patienter randomiserades till aktiv träning eller passiv träning. Föreliggande delstudie utvärderade effekten av rörlighet med goniometer, finmotorik med Purdue pegboard och bimanuella aktiviteter med Abilhand vid 8 och 12 veckor. Resultat Det fanns ingen statistisk signifikant skillnad mellan de båda träningsregimerna vid 8 och 12 veckor med avseende på rörlighet, finmotorik eller bimanuella aktiviteter. Däremot uppmättes statistisk signifikant förbättring inom respektive grupp vid 8 och 12 veckor med avseende rörlighet, finmotorik och bimanuella aktiviteter. Slutsats Patienter som tränat enligt aktiv regim kan belasta och använda handen i större utsträckning i dagliga aktiviteter vid 6 veckor jämfört med de som tränat med passiv regim. Vilket skulle kunna betyda tidigare återgång till lättare arbetsuppgifter. Dessutom kräver aktiv regim mindre vårdinsatser