Talet om barn i förskolans handlingsplaner när barn är i behov av särskilt stöd

Sammanfattning: Syfte: Syftet med föreliggande studie är att belysa hur barn som tillfälligt eller varaktigt är i behov av särskilt stöd skrivs fram i förskolans handlingsplaner. Samt vilka konsekvenser beskrivningarna och de föreslagna stödinsatserna kan medföra för barns identitetsskapande. Teori: Studien vilar på en socialkonstruktionistisk grund där språket anses ha en stor betydelse för hur vi uppfattar vår verklighet (Bergström & Boréus, 2005). Språket bidrar till att forma kunskap, kunskapen kan sägas vara en produkt av de aktuella sätten att använda sig av kategorier. Kunskap betraktas som historiskt och kulturellt präglad. Sociala handlingar sker utifrån den kunskap man för tillfället besitter och aktuell kunskap får sociala konsekvenser (Winther Jörgensen & Phillips, 2000). Metod: Med hjälp av diskursteoretiska metoder har 28 handlingsplaner i förskolan analyserats med avsikten att blottlägga framträdande diskurser. Talet i handlingsplanerna har med utgångspunkt i uttryckt kunskap, pedagogiska synsätt samt barnsyn relaterats till var svårigheten eller problemet placeras. Talet i handlingsplanen kopplas till kunskaper och föreställningar om pedagogik och barn i behov av särkilt stöd vilket i sin tur tolkas som uttryck i en diskurs. Diskursen skapar en normerande syn som får konsekvenser för barnets identitetsskapande, därmed blir det betydelsefullt att synliggöra diskursen (Winther Jörgensen & Phillips, 2000). Resultat: Genom analysen har två övergripande diskurser framkommit vilka är den individualiserande diskursen och den samspelande diskursen. Individualiserande diskursen innebär att barnet har inneboende egenskaper och är på ett visst sätt. Den individualiserande diskursen kan sägas utgå ifrån en utvecklingspsykologisk grund samt innefatta specialpedagogiska perspektiv som kategoriskt och kompensatoriskt synsätt. Samspelande diskursen innebär i den här studien att barnets agerande ses i relation till förskolans verksamhet och miljö där dessa anses medverka till att skapa barnets situation. Samspelande diskursen kännetecknas av en relationell syn på specialpedagogik. Helhetsbilden av talet i handlingsplanerna visar en knapp dominans av tal i samspelande diskursen och vad gäller talet om barns svårigheter förefaller det vara jämt fördelat mellan diskurserna. Samspelandediskursen ger fler möjliga subjektspositioner och identitetsmöjligheter med anledning av att samspelandediskursen ser barnets behov och svårigheter som situationsbundna istället för individburna.