Ett självklart offer? En intervjustudie av myndigheters samverkan gällande barn som bevittnat våld i nära relation

Sammanfattning: Denna studie undersöker samverkansprocessen mellan Socialtjänst, Polis- och Åklagarmyndighet i deras arbete med barn som bevittnat våld i nära relationer. Syftet är att skildra och problematisera samverkan beträffande barn som bevittnat våld och deras eventuella möjlighet till att uppnå status som offer. Även kvinnojourers uppfattning om myndigheternas arbete har undersökts. Materialet omfattar sju intervjuer med myndighetspersoner och jouraktiva som analyseras utifrån Nils Christies, Max Webers samt Dag-Ingvar Jacobsens och Jan Thorsviks teorier. Studien finner tecken på bristande kommunikation som ett tydligt hinder i samverkan och att respektive myndighets lagstiftning skiljer vem som är att betrakta som offer. Den ideala samverkan på detta område ligger långt från intervjupersonernas upplevda erfarenheter.