"Jag kan aldrig gå till skolan utan ångest."

Sammanfattning: Abstract examensarbete Av: Filip Öhman Mitt examensarbete är skrivet i form av ett informativt reportage om ämnet social ångest. Genom att presentera tre personer som själva talar om sina erfarenheter och upplevelser av sjukdomen så får läsaren en insikt i hur vardagen ser ut för de som drabbas. Syftet med mitt reportage har varit att delvis utreda vilka de huvudsakliga problemen för en drabbad är och delvis att informera alla läsare om sjukdomens påverkan samt om vilka möjligheter som idag finns tillgängliga för att bota social ångest. En stor del av intervjupersonernas ångestproblematik visade sig handla om skolmiljön. På grund av detta så läggs extra mycket fokus i mitt arbete på att ta reda på huruvida social ångest försvårar möjligheterna till att studera på en högre nivå. En representant från Studenthälsan i Stockholm bidrar med sin expertis som psykolog för att tala om problematiken för studenter med ångestsjukdomar samt de existerande hjälpmedel eller bristen därav som går att ta del av. Dessutom får de tre personerna som själva lider av sjukdomen påpeka brister och lyfta egna tankar om möjliga ändringar som högskolan skulle kunna genomföra för att förbättra situationen. På området som berör potentiella botemedel mot social ångest så uttalar sig psykologen och forskaren Tomas Furmark från Uppsala universitet. Han får presentera vad som enligt honom är den mest effektiva behandlingsformen, vilka styrkor den har, när man kan få hjälp och även på vilka sätt den har brister. Dessutom slår han ett slag för nya framgångsrika former av redan existerande behandlingar och poängterar att en avgörande faktor för en lyckad behandling beror på hur engagerad den som söker vård faktiskt är. Min arbetsprocess kan delas in i tre steg. Steg ett består av insamlandet av information och intervjupersoner. Här utfördes en grundresarch som handlade om att hitta korrekt fakta om sjukdomen samt att få kontakt med personer som själva led av den. Steg två bestod av att gå igenom, sålla ut och tolka informationen som hittades i del ett samt att bygga ett förtroende till de intervjupersoner som ställde upp. Detta arbete var ytterst omfattande då det krävdes mycket viljestyrka från både min och mina intervjupersoners sida för att de skulle känna sig redo för att tala om sin sjukdom. Steg tre i min arbetsprocess var sedan att sammanställa intervjuerna och informationen inom en form som kunde utgöra ett intressant reportage med ett faktiskt nyhetsvärde. Resultatet blev ett femton A4 sidor långt reportage som huvudsakligen presenteras i tre olika delar. Reportaget drivs framåt av intervjupersonerna som själva redogör för deras olika ångestsymptom och svårigheter i olika situationerna. De tre situationerna som tas upp är i kronologisk följd, ångestproblematik inom skolan, ångestproblematik i vardagen och slutligen ångestproblematik på sociala medier. Inom två av ämnena hörs också åsikter från Eric Bergström, grundaren av företaget Ångestskolan och enligt sig själv, den enda föreläsaren som talar om social ångest i Sverige. Slutsatsen som mitt arbete uppnår är att det kan bidra till att skapa en debatt om ämnet, belysa en problematik som sällan tagits upp och dessutom kritisera högskolans förmåga att hantera ångestsjukdomar. Mitt arbete är inte något som har skrivits för att besvara en fråga eller utreda vad som ligger bakom social ångest. Det är skrivet med syftet att informera och intressera för att slutligen öppna upp för en diskussion om ett ämne som fortfarande är ett mysterium för många. En förutsättning för detta är att mitt arbete därför väcker en mängd frågor som inte har några enkla svar och därför bör diskuteras.