Fosforsorptionskapaciteten i djupa jordlager : En kemisk analys av fosforadsorption i svenska grus- och sandjordar

Detta är en Kandidat-uppsats från KTH/Hållbar utveckling, miljövetenskap och teknik

Sammanfattning: Det största hotet mot våra vattenmiljöer idag är eutrofieringen - överskottet av näringsämnen orsakat av avlopp och jordbruk. För att motverka detta krävs mer kunskap kring uppträdandet av fosfor i jord och, mer specifikt, fosforsorptionskapaciteten i sand- och grusjordar. Särskilt intressant är detta då enskilda avlopp (som är en stor källa till fosforutsläpp i Sverige) är uppbyggda av infiltrationsbäddar bestående av sand- och grusjordar. Syftet med denna rapport har varit att bestämma fosforsorptionskapaciteten i olika sand- eller grusbaserade jordar. Undersökningen har genomförts med hjälp av skakförsök och verktyg såsom MS Excel och Visual MINTEQ, och resultaten modellerades utifrån Freundlichekvationen. Även kemisk analysutrustning såsom ICP och AutoAnalyzer har använts för att analysera elementkoncentrationer i jordproverna. Resultaten visar att det finns ett positivt linjär-logaritmiskt samband mellan mängden adsorberat P och mängden tillsatt P i proverna. Det visade sig att de undersökta jordarna i snitt kunde binda 0.56 mmol fosfor/kg jord, eller 26.01 g fosfor per m3 jord. Vidare konstaterades även att mängden adsorberat P korrelerar linjärt med mängden oxalatlösligt Al och Fe i jordprovet. För majoriteten av jordproverna som uppvisade ett pH-värde högre än 8, verkade utfällningar av kalciumfosfater öka mängden bunden P. Då svenska mineraljordar med låg halt humusämnen oftast har ett pH-värde på 5.2-5.4, kan det argumenteras för att Al- och Fe-(hydr)oxider är av större betydelse för lösligheten av P än förekomsten av kalcium. Vidare undersökningar skulle kunna genomföras för att öka förståelsen för hur närvaron av humusämnen och jorddjupet påverkar fosforsorptionen, samt dess pH-beroende.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)