Högläsning i förskolan : Hur påverkas barns litteracitetsförmåga?

Detta är en M1-uppsats från Högskolan i Gävle/Avdelningen för utbildningsvetenskap

Sammanfattning: Syftet med examensarbetet är att undersöka vad tidigare forskning sagt och vad som sägs om litteraturens betydelse och användningsområden i förskolans verksamhet. Frågeställningarna är: Vilken betydelse har litteraturen och högläsningen för barns utveckling av språket?, Hur kan vuxna påverka barnens literacyutveckling? och Hur kan boksamtal utformas i förskolan?   Ett av de återkommande begrepp som beskriver barns lärande och utveckling av skriftspråket är litteracitet, eller engelskans literacy. Begreppet inkluderar både sociala och kulturella aspekter på lärande inom skriftspråkande, men också symboler, tecken, bilder och berättande. Samspelet, interaktionen, med människor i barnets omgivning är viktig i utvecklingen och lärandet och det är något som därför kan koppla litteracitetsutvecklingen till det sociokulturella perspektivet.   Denna systematiska litteraturstudie visar att man på flera håll i världen använder litteraturen för högläsning, men utan att se den som ett verktyg för att öka barnens literacyförmågor. Analysen bygger på fyra studier som på olika sätt beskriver arbetet med barns litteracitet genom intervjuer och observationer. Materialet är hämtat från studier gjorda i Sverige, Australien, Amerika och Storbritannien.   Resultatet visar att det finns stora kunskaper och erfarenheter kring arbetet med barn och literacy, som tyvärr inte framkommer i den dagliga verksamheten. Prioriteringen och planeringen av arbete med litteratur på olika sätt behöver komma fram och vara bland de viktigaste punkterna i förskolans arbete. Man kan ana att resultatet skulle förbättras om arbetet gjordes på en högre kvalitativ nivå än vad som nu är fallet.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)