Elever med dövhet och matematik. En studie i deras val av beräkningsstrategier och utveckling av talbegreppet

Sammanfattning: Syfte: Syftet med undersökningen är att undersöka vilken förståelse av talbegreppet elever med dövhet utvecklar och vilka beräkningsstrategier de väljer på additions - och subtraktionsuppgifter inom det lägre talområdet från 0 -50. Teori: I denna studie är syftet att undersöka hur enskilda elever erfar begrepp. En utvidgad fenomenografisk teoriram är anpassad för att nå syftet. Huvuddragen i en fenomenografisk undersökning är semistrukturerade intervjuer, transkriberade data, analys och upprättande av beskrivningskategorier av kvalitativt skilda sätt att erfara det efterfrågade på (Bentley, 2008). Förståelse av begrepp kan enligt Marton och Booth (2000) ordnas hieraktiskt där lärande går från en odifferentierad och mindre sammanhängande förståelse av helheten, till en ökad differentiering och integration av helheten och dess beståndsdelar. Uppsättningen kvalitativt skilda sätt att förstå begrepp är begränsad, men inte sluten, det går enligt Marton och Booth (2000) att upptäcka nya sätt. Hur verkligheten upplevs av enskilda individer är huvudresultatet i en fenomenografisk undersökning. Resultatet bygger på antagandet att den enskilda individens förståelse speglas i hur individen beskriver sin verklighet, vanligtvis genom en intervju. Det innebär att den verklighet som beskrivs är den verklighet som den intervjuade/undersökte har exponerat (Marton & Booth, 2000). Metod: 24 semistrukturerade intervjuer är genomförda. 7 på elever med dövhet och 17 på elever som hör. Eleverna var vid undersökningstillfället mellan 7 - 14 år. Intervjuerna har berört hur eleverna behandlar cirka 10 subtraktions - eller additionsuppgifter inom talområdet 0-50. Intervjuerna med eleverna med dövhet videofilmades och genomfördes med hjälp av en teckenspråkstolk. De hörande elevernas intervjuer videofilmades inte, utan dokumenterades skriftligt under tiden intervjuerna genomfördes. Efter avslutad intervju kompletterades intervjuerna med minnesanteckningar. Det som behandlades under intervjuerna transkribrerades och resultates delades in i olika beskrivningskategorier. Beskrivningskategorierna var: utvecklingen av talbegreppet, elevers val av beräkningsstrategier, utvecklingen av beräkningsstrategier och använd tid per räkneuppgift. Resultat: Studien pekar mot att elever med dövhet utvecklar talbegreppet på ungefär samma sätt som hörande elever, förutom att elever med dövhet i högre grad använder sig av fingerberäkningar och att härledda strategier inte används i samma utsträckning som hos de hörande eleverna. De elever som klarade av lägst antal uppgifter använde sig endast av den stegvisa beräkningstrategin i olika varianter. Av de elever som hade mellan 1-3 inkorrekta svar, använde förutom den stegvisa beräkningsstrategin, också strategin talsortsvis beräkning där flera av eleverna hade en felaktig användning av strategin när uppgiften var en subtraktion med växling. Flertalet av de elever som hade alla rätt, använde kompensationsberäkningar. Kompensationsberäkningar ledde sällan till inkorrekta lösningar.