Fängelsedom som asylskäl - Under vilka omständigheter kan fängelseförhållanden anses utgöra omänsklig eller förnedrande behandling och därmed ligga till grund för uppehållstillstånd?

Sammanfattning: Denna uppsats behandlar frågan om under vilka omständigheter fängelseförhållanden kan utgöra omänsklig eller förnedrande behandling och därmed kan ligga till grund för uppehållstillstånd i Sverige. Frågeställningen är outforskad ur ett svenskt perspektiv. Det saknas i princip nationell vägledning. En person kan erhålla uppehållstillstånd i Sverige med anledning av omänsklig eller förnedrande behandling som alternativt skyddsbehövande enligt 4 kap. 2 § utlänningslagen eller på grund av verkställighetshinder enligt 12 kap. 1 § utlänningslagen. Det finns ingen vägledning i de svenska källorna om vad omänsklig eller förnedrande behandling innebär utan detta begrepp med tillhörande utvisningsförbud härstammar från internationella förpliktelser som därmed blir avgörande för tolkningen av de svenska paragraferna. Utgångspunkten för utredningen är Europakonventionen eftersom det centrala internationella instrumentet som vid tolkningen av vad som är omänsklig eller förnedrande behandling i fängelsesammanhang. Även andra resultat av Europarådets arbete, så som den europeiska kommittén till förhindrande av tortyr och omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning och dess rapporter samt de europeiska fängelsereglerna, är betydelsefulla. Det enda av Förenta Nationernas instrument som är användbart är dess Standard Minimum Rules for the Treatment of Prisioners, då en övervägande del av dess material inte är offentligt. Med hjälp av ovan nämnda källor syftar uppsatsen till att undersöka regleringen kring faktiska förhållanden i fängelser för att ta fram en modell svenska som domstolar skulle kunna tillämpa i mål av aktuellt slag. Det ska göras en helhetsbedömning av situationen som ligger för handen där de faktiska kriterierna oftast bedöms kumulativt. De individuella förutsättningarna som kön, ålder och hälsa ska värderas samt hänsyn ska tas till hur länge individen varit utsatt för behandlingen. Otillåten behandling kan rättfärdigas i sällsynta fall. De faktiska kriterierna som ska bedömas är huruvida den intagne har tillgång till både naturligt eller artificiellt ljus, tillgång till frisk luft genom ventilation och motion utomhus, tillgång till avskilda toaletter dygnet runt samt tillgång till att duscha eller bada. Boytans storlek är också viktig då överbeläggning är ett stort problem. Ytan får inte understiga 3 m2. Slutsatserna som kan dras efter undersökningen anger en minimistandard för hur fängelseförhållande ska se ut. Vid en undermålig tillämpning av minimistandarden i fängelser är förhållandena asylgrundande. Att svenska domstolar i ett aktuellt fall kommer att tillämpa något generösare principer än vad de internationella instrumenten föreskriver är sannolikt då rekommenderande instrument inte kan och inte bör bortses ifrån för att kunna upprätthålla en trovärdighet internationellt på området.