Demokrati i Afrika söder om Sahara : – en region med unika förutsättningar?

Sammanfattning: Demokrati har i olika former under närmare 2500 år varit en del av de politiska system som existerat i världen. Under årens lopp har det som idag klassas som en demokrati utvecklats från det antika Grekland, som handlade främst om fria mäns rösträtt till mer komplexa former som inkluderar bland annat mänskliga rättigheter. Att demokratin dessutom högst troligt inte bara spridits mellan platser och samhällen utan troligen uppstått i olika former helt oberoende av tidigare demokratier gör demokratin till ett något komplext och svårdefinierat fenomen (Dahl, 1998:7-9). Fördelningen av demokrati geografiskt sett har även den varierat, från att främst existera i västvärlden har demokrati nu börjat spridas och även förekomma i övriga delar av världen, så som utvecklingsländer, dock under olika förutsättningar och former. Den demokratiska utvecklingen i Afrika, och då speciellt afrikanska stater söder om Sahara, har dock hamnat något efter men fick under nittiotalet ett större genomslag genom en rad händelser, till exempel frigivningen av Nelson Mandela i Sydafrika. Antalet demokratier i hela Afrika var därför i slutet av nittiotalet mellan 9 och 17, beroende på hur begreppet definieras (Diamond, 1999:1-2). Denna ökning av demokratier under 1990-talet berodde bland annat på att de mer auktoritära afrikanska ledarna tidigare varit stödda av och inspirerade av det kommunistiska Sovjet Unionen, men med dess fall i slutet av 1980-talet började demokratiska värderingar få fäste även i Afrika söder om Sahara (Linde & Ekman, 2006:65-66). Att det finns en viss osäkerhet kring vilka faktorer det är som gynnar graden av demokrati i just dessa stater söder om Sahara vittnar den tidigare forskningen om. Detta då vissa studier till exempel menar att utbildning utgör den absolut viktigaste faktorn för att förklara graden av demokrati (Evans & Rose, 2012). Andra studier påvisar att det förmodade positiva sambandet mellan ekonomisk tillväxt och graden av demokrati inte stämmer i dessa stater, där påvisas det snarare att det är demokrati som gynnar den ekonomiska tillväxten (Bates, Fayad & Hoeffler, 2012). Detta visar på att demokrati i afrikanska stater söder om Sahara är ett forskningsområde som kan behöva ytterligare uppmärksamhet för att bidra med ökad kunskap kring demokrati och demokratisering i denna specifika kontext.Demokrati har på många ställen fått ett normativt värde som gör att demokrati ses som ett ideal av styrelseskick, och ett tillstånd som bör eftersträvas. Att det dessutom finns empiriska bevis för att demokrati minskar förekomsten av mellanstatliga konflikter påvisas av bland annat Larry Diamond, som pekar på att två demokratiska stater aldrig gått till krig mot varandra (Diamond, 1999:5). Dock med en viss reservation gällande Storbritannien och Argentina och Falklandkriget. En svårighet när det kommer till demokrati är dock att det inte finns någon enkel definition som alla ansluter sig till. Begreppet demokrati är därför tämligen komplext och beroende på hur begreppet definieras kan även bilden av hur världen ser ut förändras. Oavsett hur begreppet definieras har det dock skett en positiv utveckling gällande demokratins spridning det senaste århundradet som utökat antalet demokratiska stater i världen. Belyser dessa två aspekter gör Diamond då han visar på att demokratin slagit sig fram då det före 1970-talet fanns ett fyrtiotal demokratier och i slutet av nittiotalet hade denna siffra stigit till mellan 76 och 117, allt beroende på hur begreppet demokrati definineras (Diamond, 1999:1-2). Denna demokratisering klassar Samuel Huntington (1991) som den tredje demokratiseringsvågen som pågick mellan 1970-talet fram till början av 1990-talet (Huntington, 1991). Jag studerade under min B-uppsats huruvida det fanns ett statistiskt samband mellan modernisering, i form av BNP/capita och läs- & skrivkunnighet, och graden av demokrati i afrikanska stater söder om Sahara. Det till följd av moderniseringsteorin förväntade resultatet var att det skulle finnas ett positivt samband mellan just modernisering och demokrati, något som dock inte visade sig stämma i den specifika studien. Sambandet kunde inte styrkas och resultatet blev därmed att modernitet, mätt i tidigare nämnda variabler, inte påverkade graden av demokrati i stater i Afrika söder om Sahara (Wedin, 2012). Detta resultat var aningen uppseendeväckande, dock utan belägg för att helt förkasta moderniseringsteori utan snarare fokusera på att två så centrala moderniseringsvariabler inte visade sig påverka demokratinivån i just denna region. På grund av detta väcktes intresset för att ytterligare studera vad som faktiskt gynnar demokratin i afrikanska stater söder om Sahara. Kan det vara så att Afrika söder om Sahara har unika förutsättningar eller problem som skapar en situation där regionen skiljer sig gällande demokratins förutsättningar från övriga världen. Stämmer detta skulle det kunna innebära att erkända teoribildningar och tidigare forskning gällande främjandet av demokrati inte har samma gångbarhet i denna specifika region.