EU och kampen mot människohandel – en principal-agentanalys av implementeringen av EU:s lagstiftning

Sammanfattning: I denna kandidatuppsats har jag granskat Europeiska unionens direktiv om förebyggande och bekämpande av människohandel, om skydd av dess offer och om ersättande av rådets rambeslut 2002/629/RIF.[1] Detta har skett genom att jag redogjort för det underskott som råder bland majoriteten av EU:s medlemsstater gällande implementeringen av direktivet samt genom att analysera de åtgärder som jag anser kan vidtas för att motverka detta underskott. För att redogöra för dessa åtgärder har jag valt att använda mig av en analysram som jag konstruerat utifrån den s.k. principal-agentteorin, där fokus riktats mot EU-kom­mis­sionen och unionens medlemsstater samt de tilldelade roller som dessa fått vid implemen­te­ring­en av EU-direktiv. Enligt principal-agentteorin ber EU-kommissionen (”principalen”) medlemsstaterna att handla å kom­mis­sion­ens vägnar (i egenskap av ”agenter”). Syftet med analysen har varit att såväl förklara varför det uppstår problem vid implementeringen av det ovan nämnda EU-direktivet som att diskutera förslag på åtgärder som jag anser att kom­mis­sion­en kan vidta för att motverka det rådande underskottet av direktivet. [1] Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/36/EU (Dir. 2011/36/EU).