Risker och fördelar för juverhälsan vid kombinerad digivning och mjölkning

Sammanfattning: Intresset för en mer naturlig djurhållning ökar både hos konsumenter och mjölkbönder i Sverige och Europa. För att öka djurens möjlighet till ett mer naturligt liv kan man låta kalven gå med mamman under hela eller delar av mjölkutfodringstiden. Digivning har positiva effekter för både kalv och ko, men leder även till utmaningar som minskad mängd säljbar mjölk och risker för problem med juverhälsa. Målet med den här uppsatsen har varit att sammanställa vetenskapliga studier som omfattat effekt på mjölkkors juverhälsa av digivning i kombination med maskinmjölkning. Mjölkprover visar både lägre och högre celltal hos digivande kor, jämfört med icke digivande kor. Ett flertal studier har även utförts på tropiska raser i länder utanför EU, där man har andra regler för hygien, hållning och antibiotikaanvändning. Dessa variationer kan göra det svårt att överföra resultaten på våra svenska kor. Eftersom digivningen kan kontrolleras eller tillåtas i olika grad, vilket är en faktor som skiljer sig mellan studierna, gör även det att resultaten blir svåra att jämföra. En förebyggande faktor skulle kunna vara bättre tömning av juvret när kalven får dia efter mjölkning. Även kalvens saliv och mekaniska rengöring av spenarna skulle kunna vara till fördel för kon. Samtidigt finns det en risk att smitta överförs från kalvens mun till spenen in genom spenkanalen när kalven diar. Smittskydd är en viktig aspekt då djuren får mer kontakt och överföring av patogener kan ske via mjölk och avföring på spenarna. Det finns dock inte tillräckligt stora studier där man jämfört sjukdomsprevalens mellan besättningar där enda skillnaden är digivning. Man har däremot sett skillnader i beteende mellan kalvar som får och kalvar som inte får dia, både på kort och lång sikt. Studier på diande kalvar visar på en minskning av sugandet på andra kalvars kroppsdelar (cross-sucking) och slickande på omgivningen vilka är risker för både skador och smittoöverföring. Diande kalvar blir även bättre föräldradjur och lägger ner mer tid på att ta hand om sin avkomma. Granskningen av olika studier av hur digivning påverkar juverhälsan gav varierande resultat och generellt är de studier som gjorts inom området ofta utförda i små populationer och raserna varierar vilket gör det svårt att dra generella slutsatser.