Partners upplevelser av att ge stöd vid amning : En litteraturöversikt

Detta är en Magister-uppsats från Sophiahemmet Högskola; Sophiahemmet Högskola

Sammanfattning: Amning innebär hälsofördelar för både mamma och barn både på kort och på lång sikt. World Health Organization rekommenderar helamning under barnets första halva levnadsår och delamning till barnet är minst två år gammalt. Barnmorskan har ett amningsfrämjande uppdrag och är ansvarig att ge adekvat information samt amningsstöd till föräldrar. Amningen är ett komplext fenomen som måste tränas, och det är vanligt med amningsproblem, framförallt i början av amningsperioden. Stress och oro kring amningen kan leda till att amningen försvåras och det är vanligt att kvinnan slutar amma tidigare än hon önskar. Stödet och uppmuntran från personer i kvinnans omgivning är avgörande för en lyckad amningsperiod, och av dessa är partnern det viktigaste stödet. Forskning har visat att en stöttande, amningspositiv och amningskunnig partner både påverkar initiering av amning samt amningslängd positivt. För att amningen ska kunna fungera behövs därför stöd- och utbildningsinsatser även för partnern. Det är på grund av detta viktigt att barnmorskan i sitt amningsfrämjande arbete har kunskap om partnerns perspektiv samt de faktorer som kan påverka partnerns förmåga att ge stöd.   Syftet med studien var att undersöka partners upplevelser av och förmåga till att ge stöd vid amningen, samt att beskriva hur partners ger detta amningsstöd.   Litteraturöversikt användes som metod för att svara på studiens syfte. Sexton studier valdes ut utifrån sökningar i PubMed och CINAHL Complete samt manuell sökning. Främst kvalitativ forskning valdes. Artiklarna kvalitetsgranskades och sammanställdes sedan genom integrerad analys.   Tre huvudteman kunde urskiljas i litteraturstudiens resultat: ”Faktorer som kan påverkar partners förmåga och möjlghet att ge stöd”, ”upplevelse av att vara stödperson” samt ”stödet partnern ger till den ammande kvinnan”. Partners var positiva till amning och önskade vara mer involverade i amningen. Faktorer som inställning till amning, kunskap, tradition, kultur, ekonomi och stöd från vården kunde påverka förmågan att ge stöd till kvinnan. Partners kunde uppleva rollen som stödperson som ett sätt att visa ansvarstagande för hem och familj. Att ge amningsstöd uppfattades också en form av ofrånkomligt utanförskap, som kunde upplevas som problematiskt. Det kunde vara svårt att ge stöd när kvinnan hade problem med amningen och känslor av maktlöshet var vanligt. Partners upplevde brist på relevant information om amning och amningsstöd från vården och uttryckte behov av mer konkreta och handfasta råd. Typer av stöd som gavs var av känslomässig och praktisk karaktär. Känslomässigt stöd innebar främst uppmuntring och att få kvinnan att känna sig mindre ensam, medan praktiskt stöd ofta bestod i att ta ansvar för hem och hushåll, samt att ge kvinnan service vid amningstillfällena.   Som slutsats dras att partnern har behov av att tydligare bli inkluderad av barnmorskan i det amningsfrämjande arbetet, för att bättre hantera de känslor av maktlöshet som kan uppstå av att vara den icke-ammande föräldern. Partnerns kunskap om amning samt kunskap om den ammande kvinnas individuella behov ger ökad förmåga att kunna ge stöd till kvinnan.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)