Betydelsen av företagets självreglering för att förebygga risk för ansvar för vårdslös finansiering av mutbrott

Sammanfattning: I Sverige infördes en ny lagstiftning om mutbrott 2012. Syftet med lagstiftningen var att skapa en mer ändamålsenlig, mer lättillgänglig och mer modern lagstiftning med tydligare kriterier för straffansvar. I den här uppsatsen kommer jag att utreda lagstiftningens innehåll med avseende på det nya brottet vårdslös finansiering av mutbrott, 10 kap 5 e § BrB. Enligt den nya lagregeln finns det möjlighet att straffa företag vilka genom grov oaktsamhet främjat att mutbrott har begåtts. Företaget skall oaktsamt ha ställt pengar eller andra tillgångar till en anställd eller agents förfogande, vilken i sin tur har begått mutbrott för företagets räkning. Genom tillkomsten av det nya brottet kan företagen hållas ansvariga för att de inte har vidtagit tillräckliga försiktighetsåtgärder när de ställde pengarna till den här personens förfogande och på så vis främjat mutbrott. Att företaget har regler och procedurer på plats för att motverka korruption är viktigt i sammanhanget. Jag undersöker olika former av soft law som har tagits fram som komplement till lagstiftningen och analyserar på vilket sätt dessa, bland annat näringslivskoden, kan få betydelse för företagets möjligheter att förebygga risken för ansvar enligt 10 kap 5 e § BrB. Ett företag som vidtagit adekvata procedurer för att förhindra mutbrott skall inte anses ha agerat grovt oaktsamt utan snarare aktsamt och bör således inte dömas för vårdslös finansiering av mutbrott. Lagstiftningen har ännu inte prövats i domstol och vi vet därför inte hur den kommer att tillämpas och tolkas. Slutligen resulterar den här undersökningen i att den nya lagstiftningen ställer höga krav på företagen att vidta proportionella försiktighetsåtgärder. Sambandet mellan lagstiftningen och koden är väsentligt för att företagen skall kunna uppfylla alla rekvisit lagen kräver. Den svenska näringslivskoden ger endast en fingervisning och kan inte anses vara tillräcklig vägledning för att utveckla de policyer och procedurer som det nya brottet kräver att företag har på plats. Företag kan istället med fördel finna riktlinjer i internationella dokument. Slutsatsen blir ändå att det inte räcker att införa koder och policyer utan företag måste göra sina egna analyser och ha kontrollsystem utifrån sin bransch och utifrån de risker de exponeras för.