”. . . vi har uppfunnit en lösning själva . . .” : En kvalitativ studie om sjukhuskuratorers förhållningssätt till och arbete med vuxna i papperslöshet

Sammanfattning: Denna uppsats undersöker sjukhuskuratorers förhållningssätt till och arbete med vuxna i papperslöshet, samt hur detta kan påverka målgruppen, socialt arbete, sjukvården och samhället i stort. Uppsatsen är kvalitativ, baserad på intervjuer med 12 sjukhuskuratorer i Sverige. Tematisk analys har genomförts på intervjuerna och Judith Butlers teorier om sårbarhet och sörjbarhet har använts för att teoretisera resultatet. Sjukhuskuratorers vård till vuxna i papperslöshet varierar mellan vård som inte kan anstå och vård efter behov. Inte alla sjukhuskuratorer vet vilken vård som kan ges. Sjukhuskuratorers erfarenhet av mötet med samt ideellt engagemang för målgruppen, ger mer behovsinriktad vård. Att vårdmängd beror på vilken sjukhuskurator vuxna i papperslöshet möter, synliggör sjukhuskuratorsrollens handlingsutrymme. Sjukhuskuratorer slussar patienter till externa stöd- och vårdsammanhang. För vuxna i papperslöshet är dessa sammanhang oftast frivilligorganisationer och religiösa samfund. Olika förståelseramar tycks verksamma. Svenska offentliga myndigheter verkar inom ett normativt ramverk, där rättighetstillgång sammanlänkas med personnummer. Ett alternativt ramverk finns inom frivilligorganisationer, religiösa samfund och däri engagerade personer. Här gäller mänskliga rättigheter. Sjukhuskuratorers arbete befäster eller utmanar dagens normativa ramar.