Kollektiva rättigheter i arbetslivet - Om ILO och strävan efter universell tillämpning

Sammanfattning: Globaliseringens påverkan på den arbetsrättsliga regleringen har lett till ett behov av gemensamma normer inom det internationella samfundet. Internationella arbetsorganisationen (ILO) har varit representant för kollektiva rättigheter i arbetslivet sedan organisationen grundades 1919. Regleringen av föreningsfrihet och kollektiv förhandlingsrätt grundar sig i två konventioner, nr. 87 angående föreningsfrihet och skydd för organisationsrätten och nr. 98 angående tillämpningen av principerna för organisationsrätten och den kollektiva förhandlingsrätten. Konventionerna är föremål för flertalet uttalanden och rapporter från ILO:s övervakningsorgan, föreningsfrihetskommittén och expertkommittén. Med utgångspunkt i konvention nr. 87 har övervakningsorganen även utvecklat ett skydd för strejkrätten. ILO antog 1998 en deklaration som är särskilt intressant för kollektiva rättigheter, Deklarationen om principer och rättigheter i arbetslivet samt riktlinjer för dess uppföljning. Deklarationen innehåller åtta kärnkonventioner, där inbegripet konventionerna nr. 87 och nr. 98, vilka rättigheter ska tillämpas av samtliga ILO:s medlemsstater. Syftet med uppsatsen är att fastställa definitionen av ovannämnda kollektiva rättigheter enligt ILO och dess övervakningsorgan samt ta reda på vilken betydelse ovannämnd deklaration har haft för dessa rättigheter. Utredningen av arbetet visar bland annat att föreningsfrihet har en nära koppling till medborgerliga friheter, såsom mötesfrihet och yttrandefrihet. Alla arbetstagare är garanterade föreningsfrihet undantaget militär personal och poliskår vilket uttryckligen framkommer av konvention nr. 87. Arbetstagare är även, enligt konvention nr. 98, skyddade mot antifacklig diskriminering som tillämpas från rekryteringsstadiet till dess att anställningen upphör. Konvention nr. 98 innehåller även ett krav på främjande av kollektiva förhandlingar och med hänsyn till parternas autonomi ska förhandlingar vara frivilliga utan påtryckningar från staten. Vidare, menar ILO:s övervakningsorgan att rätten att vidta stridsåtgärder grundar sig i arbetstagar- och arbetsgivarorganisationers rätt att främja och värna sina medlemmars intressen enligt konvention nr. 87. Den andra delen av utredningen konstaterar att 1998-års deklaration har en universell karaktär och har således haft stor betydelse för ett internationellt erkännande av föreningsfriheten och förhandlingsrätten.