Genusordningen i Sven Delblancs roman Åminne

Sammanfattning: Uppsatsen syftar till att utifrån ett genusperspektiv påvisa den kvinnosyn som förmedlas i romanen Åminne av Sven Delblanc, den första titeln i Hedebysviten bestående av fyra romaner som skildrar den bygd där författaren växte upp. Huvudmaterialet utgörs av den litterära texten, i någon mån uppmärksammas också biografiska rön om författarens uppväxt med ett komplicerat förhållande till fadern och bevittnande av kvinnomisshandel. Den viktigaste teorin är den genusteoretiska där Irigaray tecknat en maktordning med rötter i Platons filosofi i vilken männen är överordnade kvinnorna. Det sociologiska perspektivet visar hur den lokala maktordningen såg ut i Hedeby under åren 1939-45 med hierarkier, makt- och beroendeförhållanden inbegripet en patriarkal könsordning i det lokalsamhälle som romanen skildrar. Symbolik i romanen understryker textens budskap. Beteendevetenskap med bidrag från psykoanalys och personlighetspsykologi ger insikt i hur för kvinnor viktiga beslut påverkas av känslor och personlighet, alltså inte bara av rationalitet samt att den lokala kulturen i Hedeby ibland motverkar rationellt handlande.Metoden är texttolkning med en hermeneutisk ansats så att detaljer i texten studeras men relateras till helheten.Kvinnornas öde i Hedeby är att vara underordnade männen, föda barn och arbeta men med små utsikter till en egen yrkeskarriär, symboliserat med ”stenjungfrun”. Kvinnornas identitet beror av deras män, särskilt åsidosatta blir de ensamstående mödrarna. Även kvinnorna i toppskiktet lyder under männen med barnafödande som främsta uppgift. Små kvinnliga forum som kafferep har betydelse för att diskutera exklusivt kvinnliga frågor, en subkultur under ytan. Ett för kvinnorna hoppingivande undantag från regeln om den förtryckta kvinnan finns i den blommande karaktären Lisa som styr sitt eget öde.