"Skulle man lyfta bort den pusselbiten så finns ändå ett tusenbitars kvar." En kvalitativ studie om behandlande socionomers upplevelser av att arbeta med ensamkommande ungdomar som använder droger.

Detta är en Kandidat-uppsats från Göteborgs universitet/Institutionen för socialt arbete

Författare: Linda Wilén; [2020-04-27]

Nyckelord: ensamkommande ungdomar; socionomer; erkännande; drogbehandling;

Sammanfattning: Syftet med föreliggande studie var att undersöka och analysera socionomers upplevelser av att arbeta behandlande med ensamkommande ungdomar som använder droger. Av intresse var att synliggöra de professionellas upplevelser av sina egna förutsättningar att arbeta med gruppen, samt deras upplevda bild av vilka behov de ensamkommande ungdomarna har i behandlingen mot drogfrihet. Utifrån en kvalitativ metod genomfördes fyra intervjuer med socionomer som arbetar behandlande och möter ensamkommande ungdomar som använder droger. Studiens fyra respondenter arbetar på två olika verksamheter inom samma stad vars huvudsakliga uppdrag är att arbeta med ungdomar och unga vuxna som använder droger. Intervjuernas innehåll bearbetades och analyserades genom en kombination av innehållsanalys och tematisk analys. Under analysprocessen applicerades de teoretiska begreppen erkännande, KASAM och handlingsutrymme. Studiens resultat synliggör hur socionomer som arbetar behandlande med ensamkommande ungdomar som använder droger upplever att det finns faktorer i ungdomarnas kontextuella och sociala miljö som gör det svårt för dem att bli drogfria alternativt upprätthålla drogfrihet. Ungdomarnas förutsättningar förstås påverkas av samhällets bristande erkännande av dem på olika nivåer, vilket synliggörs genom bristande rätt till stöd och hjälp, bristande levnadssituation och begränsade sociala nätverk. Socionomerna upplever att ungdomarnas förutsättningar och behov ställer nya krav på deras arbetssätt, då arbetet idag är utformat efter en föreställning om att alla ungdomar inom beroendevården besitter vissa normativa förutsättningar, alternativt har rätt till dem. I studien framkommer att socionomerna använder handlingsutrymmet de har i sitt arbete för att skapa förutsägbarhet för ungdomarna, genom en strävan att utforma insatser och metoder som fångar upp där samhället sviker ungdomarna.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)