Skadelidande parts möjlighet att erhålla skadestånd som överstiger ett avtalat vitesbelopp

Sammanfattning: Uppsatsens huvudsakliga syfte är att genom en rättsdogmatisk metod klargöra om, och i så fall under vilka förutsättningar, det är möjligt för en skadelidande avtalspart att erhålla skadestånd som överstiger ett vitesbelopp som ska utgå vid motpartens avtalsbrott. Av HD:s senare praxis framgår att det inte finns någon generell hjälpregel för att avgöra om en vitesklausul är exklusiv eller icke-exklusiv i förhållande till skadestånd enligt allmänna avtalsrättsliga principer. Istället måste klausulen i första hand tolkas utifrån omständigheterna i det enskilda fallet. Några särskilda tolkningsregler för vitesklausuler kan dock urskiljas av rättsfall som nyligen har avgjorts av HD, varav det särskilda tydlighetskravet för överraskande och tyngande klausuler ofta torde vara gällande för exklusiva vitesklausuler. Av NJA 2014 s. 960 torde vidare följa att en vitesklausul som sista utväg, om det inte går att hitta något stöd för exklusivitet under den generella avtalstolkningen, ska tolkas som icke-exklusiv. Om vitesklausulen tolkas som en exklusiv reglering av skadelidande parts rätt till ersättning är det möjligt för skadelidande att erhålla en större ersättning än vitesklausulen föreskriver genom att hävda att det avtalade vitesbeloppet är oskäligt lågt och därför ska jämkas till ett högre belopp. Vid oskälighetsbedömningen är avvikelsen mellan skadelidande parts faktiska skada och vitesbeloppet samt vitesklausulens syfte av stor betydelse.