Narkotikastrafflagen och rättssäkerheten : Påverkar etnicitet påföljdsbedömningen?

Sammanfattning: I den här uppsatsen behandlas om domstolen i narkotikabrott tar hänsyn till en av våra viktigaste rättsprinciper, objektivitetsprincipen. Principen är viktig i ett rättssamhälle som Sverige där ingen ska diskrimineras utifrån etnicitet, kön, sexuell läggning, religion och andra sociala faktorer. Etnicitet är den diskrimineringsgrund uppsatsen behandlar. Forskningsrapporten “Likhet inför lagen” konstaterade att invandrare diskrimineras i alla led i rättsprocessen, vilket väckte intresset för denna uppsats. Rättsprinciper är något som enligt filosofen Ronald Dworkin bör tillmätas betydande vikt och att rättsprinciper är något som ska anses bindande för domstolen. Objektivitetsprincipen är en av de viktigaste principer i svensk rätt. Enligt denna princip ska domstolar och myndigheter iaktta saklighet och opartiskhet. Principen är viktigt för att motverka särbehandling vid exempelvis val av påföljd. I den första delen av uppsatsen redovisas, utöver objektivitetsprincipen, andra viktiga rättsprinciper på konstitutionell nivå. Proportionalitetsprincipen innebär att valet av påföljd måste stå i proportion till syftet som vill uppnås med påföljden. Denna princip har fått en ökad betydelse efter Sveriges medlemskap i EU. I den första delen av uppsatsen finns även en beskrivning av det svenska påföljdssystemet. Motverkandet av brottslighet är straffsystemets huvudsyfte. De centrala reglerna för bestämmelse av påföljd återfinns i 29 och 30 kap. BrB. Narkotikabrott regleras i narkotikastrafflagen (1969:64). Enligt praxis finns det narkotika som är mer beroendeframkallande och hälsofarlig än andra typer av narkotika. Heroin är den narkotikatyp som enligt praxis anses vara mest hälsofarlig och beroendeframkallande. Den typ av narkotika som är att anse som mer farlig och beroendeframkallande ska leda till en strängare påföljd. Den vanligaste påföljden som döms ut vid narkotikabrott, i allmänhet och av de granskade fallen, är böter. I uppsatsens andra del görs en empirisk undersökning, en rättsfallsstudie, där resultatet är att de granskade domsluten ofta saknar grundläggande domskäl och är mer att anse som rutinärenden. Fallen som jämförs innehar bristande uppgifter för att läsaren ska kunna få en uppfattning om hur påföljdsbedömningen gått till väga. Förutsebarheten är inte så självklar i domarna, vilket är oroande då förutsebarhet är en av grunderna för ett rättssamhälle.