Digitaliserade barn : En studie om principen om barnets bästa och socialtjänstens intervjuer på distans i en digitaliserad tid

Sammanfattning: För ungefär två år sedan fick hela världen och därmed vi i Sverige förändra våra livsstilar markant från vad vi var vana vid. Coronapandemin och sjukdomen covid-19 spred sig snabbt och allt för många omkom till följd av smittan. För att bromsa och försöka stoppa smittan ställde vi om, där det var möjligt, till distansarbete. Skolor fick på rekordkort tid ställa om till distans och lärare fick hålla undervisningen genom digitala program som Zoom och Microsoft teams.   Övergången från undervisning samt arbete på distans påverkade, och påverkar fortfarande, både barn och vuxna runtom i världen. Att studera hemifrån för barn innebär en markant ökning av eget ansvar vilket kan vara påfrestande. Att studera hemifrån innebär vidare att den miljön många barn är vana att arbeta i förändrats. Alla barn blir på ett eller annat sätt påverkade av att arbetsmiljön rör sig från skolan till hemmet. Det kan vara både i positiv och negativ riktning. Det som dock händer är att barn som lever i osäkra och olämpliga hemmamiljöer blir påverkade i större utsträckning av digitaliseringen än andra barn med trygga hemmiljöer. Det är därför viktigt att ta hänsyn i dessa tider till principen om barnets bästa.   Med hänsyn till den snabba digitaliseringen som skett är det viktigt att hänsyn tas till SoL, LVU och principen om barnets bästa. Till följd av digitaliseringen förlorar barn skolan som sin fristad och hälsan hos utsatta barn riskerar därmed att påverkas i negativ riktning. Till följd av en ökande psykisk och fysisk ohälsa är det viktigt att bland annat socialtjänsten vet i vilken utsträckning de kan använda sig utav digitala medel för att intervjua barn. Detta då både SoL, LVU och barnkonventionen är omfattande regleringar. Det är, som en lärare på universitet påpekade under en föreläsning, att vi måste se utöver lagen. Med detta menade han att det är riktiga personer bakom besluten och inte enbart något teoretiskt i text.   I praktiken har det visat sig att det föreligger osäkerheter när barn blir intervjuade eller samtalar med vuxna på distans. I ett fall använde sig mamman av en radiointervju för att samtala med ett barn. I ett annat fall försökte mamman vid samtal över telefon övertala sitt barn att det inte trivdes i familjehemmet och att det ville komma hem till mamman. Det finns därmed osäkerheter när socialtjänsten inte fysiskt på plats kan samtala med barnet. Det är därför viktigt att veta när och om det överhuvudtaget är lämpligt att intervjua barn på distans.   Det finns idag inget som hindrar socialarbetare från att intervjua och samtala med barn på distans. Det är därmed viktigt att reda ut hur dessa former av samtal med barn borde ske. Vid e-mailkonversationer med kommuner framkom det att de varken hade riktlinjer eller handböcker. När jag mejlade Socialstyrelsen fick jag till en början inget svar. Efter att ha vidarebefordrat samma mejl till dem fick jag som svar att jag skulle vända mig till landets kommuner för riktlinjer.   För att sammanfatta det hela behöver en utarbetning av riktlinjer och handböcker ske så att myndigheter och kommuner har samma utgångspunkt i frågan. Barn ska inte få olika möjligheter på grund av digitaliseringen och att olika aktörer arbetar på olika sätt.