Så tuktas en knödel. Tre sångpedagogers syn på tungans funktion i klassisk sång.

Sammanfattning: Denna studie undersöker hur tre klassiska sångpedagoger på avancerad nivå ser på tungans funktion och hur de diagnostiserar, analyserar och arbetar med oönskade tungspänningar. Ett övergripande syfte är även att undersöka om det går att urskilja ett mönster i sångpedagogernas syn på arbetet med tungan och tungspänningar. Studien är kvalitativ och utförd med semistrukturerade intervjuer. För att även få ett fysiologiskt perspektiv har även en Öron-näsa-halsläkare intervjuats. Resultaten visar att de intervjuade sångpedagogerna delvis har skilda meningar om hur tungans funktion mera generellt skall uppfattas och om hur diagnostik, analys och vidare arbete med ogynnsamma tungspänningar skall bedrivas. Sångpedagogernas främsta diagnostiseringsredskap är det auditiva. Samtidigt är det som eleven själv hör av sin sång som kan förvirra och leda till oönskade spänningar i tungan. Ett par av informanterna hävdar att det i vissa fall även kan finnas psykologiska faktorer bakom oönskade tungspänningar. Några av informanterna menar att det är viktigt att tala om tungans funktion på ett korrekt sätt, beroende på att sångpedagogiken traditionellt ofta arbetar med metaforiska uttryck som kan missförstås av eleven. Gemensamt för alla informanter är att de bearbetar oönskade tungspänningar hos eleven genom att (i) främja separering av underkäken och tungans muskulatur, (ii) kroppen, andningen och luftströmmen skall stödja tungans arbete, (iii) tungan skall vara bred (iv) eleven med hjälp av en spegel ska observera sin tunga, (v) öka elevens medvetenhet i tunga och svalg.