Livshistoriens betydelse i omvårdnaden av personer med demenssjukdom : En litteraturstudie

Sammanfattning: Arbetet med livshistoria används i vård av personer med demenssjukdom för att personerna inte ska tappa bort sig själva allt eftersom demenssjukdomen fortskrider. Personer med demenssjukdom är i behov av en så personcentrerad vård som möjligt och livshistoria är ett verktyg som kan användas för att personalen lättare ska kunna bemöta personen utifrån behov och önskningar. Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva upplevelser och erfarenheter hos personer med demenssjukdom, vårdpersonal samt nära anhöriga vid användande av livshistoria. Metoden är en allmän litteraturstudie och sammanlagt har nio vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats tolkats med hjälp av innehållsanalys. Resultatet sammanställdes i tre kategorier: Livshistoria synliggör och bekräftar identiteten hos personer med demenssjukdom, Livshistoria förbättrar kommunikation och samspel och Livshistoria är utmanande att tillämpa i omvårdnaden. Kommunikation och samspel förbättras då den berättade historien ger en ökad förståelse för de beteenden som demenssjukdomen skapar och personer med demenssjukdom får glädje av att berätta sin historia. Det är en utmaning att tillämpa livshistoria i omvårdnaden sett från alla informanter i studiens perspektiv. Arbete med livshistoria uppfattas på olika sätt och just därför ser innehållet olika ut, tiden till att använda livshistoria varierar och anhörigas roll i upprättandet kan förtydligas.