Konkurrensklausuler - vad betyder de nya reglerna om perdurerande vite?

Detta är en Uppsats för yrkesexamina på avancerad nivå från Lunds universitet/Juridiska institutionen; Lunds universitet/Juridiska fakulteten

Sammanfattning: Konkurrensklausuler i anställningsavtal avser att begränsa arbetstagares rätt att fritt konkurrera efter avslutad anställning. Uppsatsen ämnar att bedöma om 2015 års överenskommelse om konkurrensklausuler är att betrakta som god sed på arbetsmarknaden. Denna fråga måste först besvaras innan uppsatsens huvudfråga kan besvaras, nämligen om perdurerande viten är tillåtna i konkurrensklausuler och om ett perdurerande vite kan överstiga det i konkurrensklausulen förutbestämda vitesbeloppet. En rättsdogmatisk metod har anlagts i uppsatsen vilket innebär att rättskällor har analyserats och redovisats i uppsatsen. De rättskällor som har använts i uppsatsen är de vedertagna rättskällorna som lagtext, rättspraxis, förarbeten och doktrin. Dessa rättskällor har applicerats på ovanstående problem för att fastslå vad som ska anses vara gällande rätt. Konkurrensklausuler i anställningsavtal kan jämkas enligt 36 § AvtL och i 38 § AvtL appliceras en skälighetsbedömning för att avgöra om den är giltig eller ska ogiltigförklaras. Parallellt med lagstiftningen har 1969 års överenskommelse om konkurrensklausuler varit att betrakta som god sed och sedvänja även för konkurrensklausuler som faller utanför dess tillämpningsområde. En ny överenskommelse kom 2015 som ersatte 1969 års överenskommelse, den nya överenskommelsen behöll samma restriktiva syn som fanns i 1969 års överenskommelse med framförallt ett tillägg om perdurerande vite. Ett perdurerande vite ska enligt 2015 års överenskommelse tillämpas då arbetstagaren vägrar följa konkurrensklausulen eller om den nya arbetsgivaren betalar vitet. Slutsatsen är att 2015 års överenskommelse förmodligen är att betrakta som god sed i och med att den ersatte 1969 års överenskommelse och att det nya kollektivavtalet utvecklar de principer som skapades i 1969 års överenskommelse. Förarbeten till avtalslagen stadgade att 1969 års överenskommelse var god sed och eftersom god sed förändras över tid öppnades därmed för möjligheten att ett nytt kollektivavtal som kan ersätta det gamla också kan utgöra god sed. Perdurerande viten är enligt min mening tillåtna i de undantagssituationer som nämns i 2015 års överenskommelse om konkurrensklausuler. För att dessa ska ha en handlingsdirigerande effekt krävs det att de kan överstiga det i konkurrensklausulen avtalade vitet. Det innebär inte att vitesbeloppet kan bli hur stort som helst, enligt min uppfattning bör ett perdurerande vite som mest uppgå till mellan 12-18 av arbetstagarens månadslöner. Den bedömningen baserar sig inte på traditionella rättskällor utan samtal med insatta personer på Teknikföretagen där jag praktiserade medan jag skrev denna uppsats.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)