Möjliggöra aktivitet för personer med demens

Sammanfattning: Bakgrund: Demens är en komplex funktionsnedsättning som kommer ha en prevalens på 130 miljoner år 2050. Den ökade förekomsten av demens ställer krav på team som jobbar inom vården. Teamen inom vården kommer att behöva samarbeta effektivt och jobba med aktivitetsbaserade interventioner som bevisats vara kostnadseffektiva. För ett effektivt samarbete behöver teamet kunskap om varandras kompetens. Syfte: Undersöka evidens för arbetsterapeutiska interventioner som tillämpas på personer med demenssjukdom och påvisa utifrån Model of Human Occupation (MOHO) hur interventionerna möjliggör aktivitet. Metod: En systematisk litteraturstudie som bestod av sökningar i tre medicinska databaser och resulterade i 13 artiklar. En deduktiv analysmetod användes och resultatet kategoriserades utifrån den arbetsterapeutiska aktivitetsmodellen MOHO. Resultat: Interventionernas möjliggörande av aktivitet kategoriserades in i fyra teman: Viljekraft, Vanebildning, Utförandekapacitet och Miljö samt med underkategorierna: Motivation, Roller, Vanor, Den levda kroppen, subjektiva och objektiva faktorer, fysisk- och social miljö. Interventionernas effekt utvärderades av arbetsterapeuter genom bedömningar av kognition, utförande, kroppsfunktion före och efter interventionerna. Effekter utvärderades också genom intervjuer med arbetsterapeuter och vårdgivare. Diskussion: En arbetsterapeutisk intervention vid demens innefattar flera olika problemlösningsprocesser som påverkar varandra i ett komplext sammanhang. Få studier utvärderade patienternas upplevelser vilket kan vara av kliniskt intresse för framtida studier.