Tyngden av nyttor och risker inom projektprioritering : - där alla talar PPS

Sammanfattning: Att arbeta i projekt anses som en engångsuppgift som används för att t.ex. uppnå ett eller flera prestationsmått. Denna arbetsform har blivit vanligare över tiden och används av olika organisationer och företag för att nå optimal vinst. Då projekt som arbetsform har blivit mer vanligt undgår den inte från problem. Ett vanligt hinder i arbete med projektform är då företag har multiprojekt, problemet ligger främst att kunna prioritera vilket projekt som skall bedrivas före ett annat. De flesta företag hanterar detta genom att samla alla projekt i en projektportfölj. Tieto är ett etablerat konsultföretag som har utvecklat en egen projektstyrningsmodell, Praktisk Projekt Styrning (PPS). Modellen används utav flera företag som grund för projektstyrning. Studien är riktad inom hur företag som använder sig utav PPS hanterar sin projektportfölj. Inom portföljhanteringens svåraste del innefattar prioriteringen utav projekt. För att underlätta denna prioritering skall en nytto- och riskanalys göras. I dessa analyseras alla nyttor och risker ett projekt kan stöta på, de används som underlag för prioriteringen. En fallstudie gjordes vid fyra olika organisationer som använder sig utav PPS för att analysera hur de arbetar med sin portföljhantering samt om de utför nytto- och riskanalyser. Denna information skall även jämföras med vad teorin har att säga om portföljhantering. Resultatet av studien är att portföljhanteringen är svår för att problemet ligger i prioriteringen. Grunden till detta enligt respondenterna är att förstudier samt nytto- och riskanalyser inte utfördes eller slarvades, detta överensstämde med teorin. En lösning kan vara att visualisera portföljen och göra den tillgänglig för samtliga. Man kan även införa krav på att en noggrann genomförd förstudie och dokumentation under projektet skall göras.