Sjuksköterskans upplevelse av att kommunicera med anhöriga som inte talar samma språk : Språkbarriärer i vården

Sammanfattning: Bakgrund: Världsomfattande integrering ökar och detta medför en språkbarriär som skapar kommunikationsproblem inom vården. Det är en utmaning att integrera invandrargrupper till befintliga hälso- och sjukvårdstjänster och språkbarriärer är den största utmaningen för att tillgodose vårdbehovet av invandrarbefolkningen. Bristande kommunikation är ett hinder för en god vårdrelation. Dessutom anses kommunikation som en utmaning när två olika språk är inblandade, särskilt när tolkar inte finns. Syfte: Syftet var att belysa sjuksköterskans upplevelse av kommunikation med anhöriga som inte talar samma språk. Metod: En allmän litteraturstudie med induktiv ansats. Resultat: Studien är etablerad på nio vetenskapliga artiklar som resulterade i två kategorier: Språkbarriärer påverkar vården och Språkbarriärer kräver resurser. Sjuksköterskans upplevelse av språkbarriärer var negativa och användning av tolkar inom vården ansågs ha sina goda och dåliga funktioner. Trots det var sjuksköterskan i behov av ytterligare resurser. Slutsats: I litteraturstudiens resultat framkom det tydligt om sjuksköterskors negativa upplevelser av språkbarriärer. Detta sågs även som ett hinder då kommunikationen inte kunde genomföras på ett effektivt sätt med anhöriga som inte talade samma språk. Istället fick sjuksköterskor använda sig utav förenklat språk, icke-verbal kommunikation samt familjemedlemmars hjälp till att tolka som ersättning för auktoriserade tolkar. I resultatet framkom även att användning av tolkar inom vården både underlättade och försvårade kommunikationen mellan vårdgivare och vårdtagare som inte talade samma språk. Det är viktigt att sjuksköterskan anpassar kommunikation till anhörigas förutsättningar. Mer forskning krävs om hur sjuksköterskor kan stödja anhöriga som inte talar samma språk.