Mobilisering, statisk eller dynamisk stretch för ökad dorsalflexion i fotleden : en litteraturstudie

Sammanfattning: Bakgrund: Fotleden används dagligen och en nedsatt fotledsrörlighet kan orsaka många problem för personer i vardagen. Knäböj är en rörelse som används både i vardagen samt i träningssammanhang och kräver en god dorsalflexion i fotleden. Det är därför värdefullt att som fysioterapeut veta vilken metod som ökar dorsalflexion inför ett rehabiliteringsprogram där knäböj ingår. Syfte: Sammanställa litteraturen gällande akuta effekter av dynamisk och statisk stretching samt posterior talocrural glide på dorsalflexion i talocruralleden hos friska individer, definierat som personer utan fysiologisk sjukdom eller trauma med eventuell påverkan på fotleden. Studien syftar även till att värdera graden av evidens för behandlingarna. Metod: Litteratursökning utfördes i databasen PubMed. Slutligen inkluderades åtta studier med sammanlagt 141 deltagare. Samtliga studier kvalitetsgranskades enligt PEDro scale, därefter användes SBU:s GRADE för evidensbedömning. Resultat: Statistisk signifikant ökning på dorsalflexion för samtliga metoder med liknande utslag på rörlighet, med liten fördel för statisk stretch. Kvalitetsgranskning enligt PEDro scale visar på att fem studier anses vara av måttlig till hög kvalitet och tre anses vara av låg kvalitet. Otillräckligt vetenskapligt underlag för posterior talocrural glide, statisk och dynamisk stretch på dorsalflexion. Konklusion: Statisk stretch, dynamisk stretch och posterior talocrural glide ökar dorsalflexionen efter minst två minuters behandling. Evidensen talar för att samtliga metoder ger liknande utfall på dorsalflexionen med en liten fördel för statisk stretch, men fler studier behövs för att bekräfta resultatet.