Överlevnad, skador och höjdutveckling 1-2 år efter plantering i södra Sverige : tall, gran, björk, hybridasp och poppel

Sammanfattning: Kravet på användning av förnyelsebara energikällor ökar, år 2020 ska de stå för 50 % av all energianvändning. För att öka utbudet av skogsbränsle och utveckla bränslekedjan i hållbar riktning måste ny kunskap och teknik utvecklas för intensivodling av snabbväxande trädslag på skogsmark. Mot denna bakgrund har ett trädslagsförsök anlagts i södra Sverige, med syftet att på sikt besvara frågorna kring intensivodling av skog. Avgången hos plantor är som störst under de första åren efter plantering för att därefter plana ut vid cirka 10 års ålder. Överlevnaden under föryngringsfasen beror i hög grad på vilken utsträckning snytbaggar förekommer samt vilka åtgärder man vidtagit för att få så bra etablering av plantorna som möjligt. Syftet med studien var att undersöka överlevnaden, skador och höjdutvecklingen för de ingående trädslagen tall, gran, björk, hybridasp och poppel, 1 till 2 år efter plantering. Resultatet visade en lägre överlevnad andra året jämfört med första året. Detta berodde delvis på en okänd skada hos poppeln, som troligtvis också hade inverkan på höjdutvecklingen. Därtill var snytbaggen den klart dominerande skadan, framförallt på björken under första året. En lägre överlevnad observerades hos de gödslade plantorna. Björkens höjdutveckling var imponerande och konkurrerade med den snabbväxande hybridaspen. Kombinationseffekterna av gödsling och markberedning visade på en svag men tydlig positiv trend för lövplantorna, både gällande överlevnad och höjdutveckling. 1-2 år efter plantering verkade behovsanpassad ungskogsgödsling inte ha någon inverkan på tillväxten av barrplantorna, till skillnad från lövplantorna. Utifrån resultatet kan man ifrågasätta om ungskogsgödsling är aktuellt på unga barrbestånd i södra Sverige.