Fönster mot den allmänkyrkliga traditionen, eller en spegel av samtiden? : En innehållsanalytisk granskning av spontanremisserna till kyrkohandboksförslaget 2016

Detta är en Master-uppsats från Linköpings universitet/Institutionen för kultur och kommunikation

Författare: Maria-helena Karlqvist; [2019]

Nyckelord: ;

Sammanfattning: Den 23 november 2017 beslutade kyrkomötet att anta en ny kyrkohandbok för Svenska kyrkan. Vägen till beslutet har varit allt annat än rak, samtidigt som den återspeglat ett djupt engagemang, både inom och utanför Svenska kyrkan. De remissenkäter som skickades ut för att undersöka och utvärdera kyrkohandboksförslaget 2016 (KHF 2016) bestod till största delen av fasta frågor med fasta svarsalternativ. Remissenkätfrågorna kritiserades för att alltför starkt fokusera på brukarmöjlighet, inte innehållsmässiga synpunkter, varpå många spontanremisser skickades in. I dessa spontanremisser finns en ofantlig källa till varför kritiken mot kyrkohandboksförslaget varit så stor.   En central utgångspunkt i framarbetandet med en ny kyrkohandbok har varit ett inklusivt språk. I spontanremisserna har inte något uttalat motstånd gentemot intentionen gått att finna, däremot pregnant kritik gentemot resultatet. Områdena som undersökts är det inklusiva språkets påverkan på teologi, liturgi och liturgisk musik, ekumenik, de många valmöjligheterna, pastoralteologisk funktion samt processen. Vidare har Officiella remissammanställningen (OR) studerats utifrån ett komparativt perspektiv. Hur återges spontanremissernas innehållsmässiga synpunkter? Masteruppsatsen är en deskriptiv innehållsanalytisk granskning och en kvalitativ metod med kvantitativa inslag, utifrån en hermeneutisk forskningsansats har använts.   Det inklusiva språket har påtalats gått från medel till självändamål. Konsekvensen anses ha blivit en betydande teologisk problematik (teologiska brister, teologisk otydlighet, teologisk inkonsekvens och/eller felaktig teologi i strid med Svenska kyrkans egna bekännelser) och språklig stilistisk kvalitetsförlust. Till de teologiska invändningarna hör bl.a. att KHF 2016 anses medfört betydande konsekvens för gudsbilden, människobilden och frälsningsgärningen. Detta riskerar även få pastoralteologisk och ekumenisk konsekvens (distansering från världskyrkor i allmänkyrklig tradition, och brott mot ekumeniska överenskommelser, främst BEM). Vissa gånger upplevs ändringarna i vedertagna texter och i nytillkomna vara mer av ideologisk än teologisk karaktär. Vidare påtalas obalans mellan förnyelse och bevarande, för stora språkliga förenklingar mm.   När det kom till liturgi, återfanns i spontanremisserna synpunkter på att liturgi och liturgisk musik bör ses som ett förkunnande, ett lärande och en levande tillbedjan. Om inte, riskerar dess relevans gå förlorad. Den bör inte ses som en lokal angelägenhet, inte heller utgå från vad som är inne just nu. Liturgi bör betraktas som ett kulturarv vilket förenar Svenska kyrkans med den världsvida kyrkan i allmänkyrklig tradition och med kyrko- och liturgihistorien.  KHF 2016 påtalas bli en distansering från detta. Kyrkoåret levandegör teologin, men dess gestaltning riskerar nu gå förlorad, något som även haft en pedagogisk funktion för den enskilde gudstjänstdeltagaren.   Av de granskade källmaterialet finns inget som tyder på något övergripande motstånd till en kyrkohandbok med flera valmöjlighetsalternativ. Däremot finns återkommande synpunkter på att valmöjligheterna i KHF 2016 dels är för många till antalet, dels för innehållsmässigt distinkta.  Obalans mellan lokalt, regionalt och nationellt påtalas, vilket bl.a. riskerar kunna få allvarliga konsekvenser gällande delaktighet och igenkännande för den enskilde gudstjänstfirararen. Frågor gällande vad som framöver kommer bli Svenska kyrkans framtida gemensamma gudstjänst ställs tillsammans med oro för brott med den världsvida kyrkan. Detta riskerar i sin tur kunna få pastorala konsekvenser, såsom negativ påverkan på delaktighetsupplevelse hos gudstjänstfirande.   Återkommande synpunkter i spontanremisserna är att grundorsaken ses härröra ur processen, en process vilken beskrivs som bristfällig och avsaknad av transparens. Den påtalas ha präglats av ovilja att ta till sig kritik, avsaknad av riktlinjer och expertkompetens, orimligt tidsperspektiv samt kritik mot remissenkätfrågeformuleringarna vilka ämnade undersöka möjlig brukbarhet, inte innehållsmässiga synpunkter.   När det kommer till hur spontanremissernas synpunkter gestaltas i OR är i de fall en komparativ studie gått att genomföra, innehållsmässigt överensstämmande. Däremot är återgivelserna överlag ytterst minimerade och utspridda i OR, varpå många av de detaljrika innehållsmässiga synpunkterna i spontanremisserna, på en rad olika områden när det gäller process och innehåll, förblivit nästintill osynliga. 

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)