Samstämmighet mellan svenska hundägares uppfattning om hundens kroppshull och hullbedömning gjord av djurhälsopersonal

Sammanfattning: Övervikt hos hund är ett vanligt förekommande problem som kan leda till negativa konsekvenser för hundens hälsa och välmående. En global prevalens av övervikt eller fetma hos hund har estimerats till 22–40%. Hundägaren tycks inte alltid vara medveten om att hunden faktiskt är överviktig eller är inte införstådd med konsekvenserna av hundens övervikt. Tidigare forskning har kunnat påvisa att hundägare tenderar att underskatta kroppshullet på sin hund, speciellt om hunden är överviktig. Flertalet studier har även påvisat en rad riskfaktorer för övervikt hos hund som är relaterade till hundägaren respektive hunden. Syftet med detta kandidatarbete i djuromvårdnad var att undersöka svenska hundägares uppfattning om sin hunds kroppshull och hur denna uppfattning överensstämmer med en hullbedömning gjord av djurhälsopersonal. Vidare undersöktes om hundägarna blev bättre i sin hullbedömning efter information om en hullbedömningsskala. Det undersöktes även om det fanns faktorer som påverkade hundägarens hullbedömning respektive hundens kroppshull. Via fysiska träffar fick hundägaren skatta sin hunds kroppshull förutsättningslöst (före utbildning). Därefter fick hundägaren information om en niogradig hullbedömningsskala och fick sedan hullbedöma sin hund. Slutligen utförde djurhälsopersonalen sin hullbedömning. I studien deltog 64 hundägare med totalt 82 hundar. För de statistiska analyserna delades hundägarna in i grupper med hänsyn till ålder, hundvana och definierad könsidentitet och faktorer som relaterade till hundarna inkluderade kön (tik/hane), ålder (X år) och kastrationsstatus (kastrerad/intakt). Data bearbetades deskriptivt och med kopplade statistiska analyser. Resultatet visade att hundägare tenderade att underskatta kroppshullet på både sin normalviktiga och överviktiga hund och detta var tydligast i skattningen före utbildning. Efter utbildning om hullbedömningsskalan var det en mindre andel hundägare som underskattade kroppshullet på sin hund i kategorierna normal och övervikt. Hundägare i gruppen med medelgod tidigare hundvana (1–3) och gruppen med stor tidigare hundvana (4–12) skiljde sig signifikant från djurhälsopersonalens hullbedömning i skattningen före utbildning (p = 0,01 respektive p = 0,003). Detsamma gällde för åldersgruppen 19–37 år och 55–73 år (p = 0,03 respektive p = 0,006). Åldersgruppen 38–55 år samt gruppen med ingen tidigare hundvana (0) skiljde sig inte från djurhälsopersonalen i sin skattning före utbildning. Efter utbildning skiljde sig ingen av de olika grupperna jämfört med djurhälsopersonalens hullbedömning. En signifikant association kunde påvisas mellan hundens ålder och hullbedömningsindex (body condition score; BCS) där hundens BCS ökade i takt med hundens ålder (p = 0,0002). Det kunde också påvisas att kastrerade hundar hade högre BCS än intakta hundar (p = 0,006). I denna studie var prevalensen av övervikt bland de deltagande hundarna 37 %. Det viktigaste resultatet i denna studie var att hundägarna kunde ta till sig utbildning i hullbedömning vilket skapar möjlighet att utveckla det preventiva arbetet för övervikt hos hund. Utöver detta kunde studien, med stöd från tidigare forskning, belysa faktorer som påverkade såväl hundens kroppshull som hundägarens hullbedömning. Emellertid måste studiens resultat tolkas med försiktighet med tanke på dess begränsningar i urval. Vidare forskning behövs om hur hundägare kan utbildas om övervikt och hullbedömning, samt undersökningar av olika riskfaktorer för övervikt hos hundar i Sverige