Barns och ungas perspektiv och delaktighet inom parkförvaltning : en fallstudie av svenska kommunala parkförvaltningsenheter

Sammanfattning: Kommuner har ett viktigt uppdrag i att inkludera barns och ungas perspektiv och delaktighet i samhällsutvecklingen. I och med att Barnkonventionen blev svensk lag i januari 2020 har barns och ungas rätt att höras och vara delaktiga vid beslut som rör dem stärkts. Det här medför en stor utmaning för bland annat de som ansvarar för förvaltningen av utemiljöer, då deras arbete har en stark koppling till barns och ungas behov och direkt inverkan på deras livsvillkor. Parkförvaltningar har identifierats som en viktig aktör för att förvalta och utveckla barnvänliga miljöer, dock finns det en osäkerhet om hur detta ska tillämpas. Den här studien har haft som syfte att studera hur parkförvaltningar arbetar med dessa frågor idag och identifiera viktiga faktorer. En fallstudie med parkförvaltningar från tre olika kommuner genomfördes, de valdes baserat på att de visat att de aktivt arbetat med barns och ungas delaktighet. Metoden inkluderade semistrukturerade intervjuer med totalt fyra informanter från fyra olika avdelningar på kommunernas parkförvaltningar, samtliga med erfarenhet av dialogprocesser med barn och unga. Resultaten visar att det finns etablerade arbetsmetoder och strategier på förvaltningarna i de undersökta kommunerna. Studien tar upp ett antal exempel på hur förvaltningarna arbetar strategiskt för att utveckla lösningar och möta barn och ungas behov. Förvaltningarna möter liknande utmaningar i sitt arbete som utgörs av: begräsningar i budget, tid, kunskap och personal. Resultaten indikerar att bristande resurser försämrar barns och ungas möjligheter att vara delaktiga vid förvaltningen och utvecklingen av utemiljön. Förvaltningarnas styrkor definierades som: korta ledtider, projekt som rör barn och unga och samarbeten med skolor, förskolor och fritidsgårdar för att nå barn och unga i kommunen. De har även etablerade rutiner kring dialogprocesser av varierande form och storlek som inkluderar barns och ungas perspektiv under olika faser av byggprocessen. Behovet av återkoppling identifieras som en del av erfarenhetsöverföringen inom organisationerna men också som en viktig aspekt av dialogen med barn och unga. Ett annat förbättringsområde är utvecklingen av anpassade kommunikationsvägar för barn och unga, mer delaktighet på policy och operationell nivå samt implementera olika former av samstyrning främjar delaktighet och skapa mer engagemang.