Barns meningsskapande i lek på förskolegården En studie utifrån ett pragmatiskt angreppssätt

Sammanfattning: Denna studie syftar till att undersöka barns meningsskapande process i den fria leken på förskolegården. Vår avsikt är att försöka tolka och skapa en förståelse för vilka meningar barn skapar genom deras handlingar och kommunikation i fri lek. Vidare undersöks vilka kommunikationsformer som är framträdande samt betydelsen av barns tidigare erfarenheter vid meningsskapande. För att undersöka detta har en minietnografisk metodansats valts där barn mellan två och fyra år observerats i deras fria lek på förskolegården. Fri lek innebär i denna studie den lek som barnen själva väljer. Studiens empiriska material består av fältanteckningar där barns verbala- och icke-verbala kommunikation, barns handlingar samt reflektioner systematiskt antecknats. Den teoretiska utgångpunkten är ett pragmatiskt angreppssätt och för att analysera det empiriska materialet har praktisk epistemologisk analys (PEA) använts.Studien beskriver vilken mening barn skapar i temalekar, utforskande lekar och rörelselekar. Resultatet visar att barn använder både tidigare erfarenheter samt språkliga och kroppsliga handlingar för att skapa mening. Dessutom framgår att miljön både påverkar och har betydelse för barns meningsskapande. Genom att synliggöra barns meningsskapande kan pedagoger i förskolan både nå förståelse om hur detta meningsskapande kan gå till och använda denna kunskap för att ta tillvara på barns intressen och meningsfulla lekar i praktiken.