Fukthaltens inverkan på spridningshastigheten i gräsbränder

Sammanfattning: Detta examensarbete undersöker sambandet mellan fukthalt i gräsmarkers finmaterial och spridningshastighet i en brandfront, samt skillnaden mellan betade och obetade marker. Genom att mäta andra förhållanden som biomassa och medelvindhastighet kan även andra eventuella samband beräknas utöver fukthalten. Bränningarna utfördes på Nordens arks ”ekopark” i västra Bohuslän på gamla hyggen som vid bränningstillfället hade varit betesmark i ca 5 år. De obetade ytorna var stängslade 7'7 m2 och de betade låg intill stängslet med samma storlek. Totalt var det 48 stycken ytor som skulle brännas. Fukthalt beräknades från gräsprover som klipptes ut innan bränningen startade. Det var två skikt, ett undre och ett övre skikt som båda torkades i torkskåp med vägning innan och efter. Det övre skiktet användes vid beräkningar av fukthalten och torrvikt biomassa. En väderstation intill ytorna mätte vind, luftfuktighet och temperatur. Resultaten från bränningarna visade att en ökad fukthalt hade en betydande negativ påverkan på spridningshastigheten och att den även var begränsad på betade marker. Vinden hade ingen mätbar påverkan på spridningshastigheten, möjligen beroende på att vindhastigheten mättes på 1,5 meters höjd medan elden spred sig på 0,5–1 meter. Mängden biomassa hade heller ingen effekt på spridningshastigheten, möjligen har andra faktorer som t.ex. vegetationens struktur betydelse när det kommer till spridningshastigheten och bränsle.