Knähund åt staten? Civilsamhällelig-offentlig samverkan under Covid-19

Sammanfattning: Denna uppsats skildrar ett axplock av de upplevelser av samverkan som rådde bland ett antal organisationer i civilsamhällelig och offentlig sektor som under Coronavirus-pandemin 2020 ingick i formaliserade samverkansavtal med varandra i avsikt att stärka Sveriges krisberedskap och minimera de samhälleliga och mänskliga kostnaderna av Covid-19. Dessa civilsamhälleliga aktörer är olika organisationer som skiljer sig åt struktur- och arbetsmetodmässigt – en olikhet som tidigare forskning inom krisberedskap och samverkan med civilsamhället sällan fångar. Upplevelser av samverkan mellan offentlig och privat sektor har undersökts tidigare, men tenderar att belysas från offentliga organisationers perspektiv – något som beskrivs som en besvärande forskningslucka. Syftet med denna uppsats är att belysa krisstödjande organisationers erfarenheter och uppfattningar om kvaliteten på ett samarbete och skillnaderna i dessa upplevelser aktörerna emellan, med ett teoretiskt avstamp i DRC-typologins idealtyper av krisstödjande organisationer. Studien operationaliserar syftet genom att konkretisera fem relevanta variabler under samverkan: de (1) behov, och (2) insatser och roller som karaktäriserar organisationerna – enligt DRC-typologin – som direkta influenser på de (3) utmaningar, (4) fallgropar, och (5) framgångsfaktorer som de upplevt under aktuell samverkan. DRC-typologin används flitigt inom krisberedskapsforskningen och ämnar att genom fyra idealtyper av organisationer öka förståelsen för det extremt heterogena organisationslandskapet, där inblandade organisationer kan ha vida skilda kapaciteter, strukturer, och möjligheter att bistå med krisstödjande insatser.  Uppsatsens undersökande moment utgörs av en fallstudie grundad i 13 djupt kvalitativa intervjuer av representanter för organisationer involverade i Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskaps två samverkansavtal under 2020. Majoriteten av dessa organisationer har någon form av anknytning till Norrbottens län, på grund av den bakomliggande kartläggningsrapporten publicerad av Region Norrbotten i början av 2021 som sådde fröet för den här vidarestudien inom området. Analysen av intervjuerna (som transkriberades till totalt runt 6000 ord) sker genom en innehållsanalytisk metodologi: författaren tar fram tio retoriska forskningsfrågor knutna till de framtagna variablerna och genomför en meningskoncentrering av det transkriberade materialet, för att på så vis förstå kärnan av det empiriska materialet. De intervjuade aktörerna klassificeras genom DRC-typologins idealtyper, och deras uppfattningar av de fem variablerna redogörs för (i en begränsad form). Resultatet av intervjuerna visar bland annat ett stort antal upplevda utmaningar – den variabel som de svarande var mest benägna att diskutera under intervjuerna – men ger också ett viktigt, akademiskt mikroperspektiv på offentliga och civilsamhälleliga aktörers upplevelser av samverkan. Författaren diskuterar detta vidare – med inslag av egna insikter, tolkningar, och slutsatser knutna till de identifierade upplevelserna – i uppsatsens avslutande del.