Ifigenia : Myten, berättelsen och idén hos Euripides och Sven Delblanc

Detta är en Kandidat-uppsats från Karlstads universitet/Estetisk-filosofiska fakulteten

Författare: Rune Wettström; [2009]

Nyckelord: myten; tragedi; Euripdes; Delblanc; Skinner; Genette; Espmark; intertext;

Sammanfattning:

I denna uppsats har jag försökt utreda mytens roll för Euripides och Sven Delblanc.

Genom att använda myten är fabeln given och man behöver inte själv finna en historia att berätta. Så använder både Euripides och Delblanc myten. Den blir ett strukturerande element för de idéer man vill föra fram. Det är alltså ett idédrama och en idéroman i mytens förklädnad.

Euripides Ifigeniaär ett drama om människan, Delblancs en roman om konsten. Båda författarna tillbakavisar mytens sannings­halt. De har dekonstruerat myten men också ironiskt nog avlutat sina berättelser med att konstruera en ny. Hos Euripides skapas myten om att gudarna återställer ordningen och hos Delblanc myten om nymfen (konsten), som återvunnit sin heliga kraft vid den källa där diktaren ändat sitt liv.

Gudar, heroer och den fosterländska lojaliteten ifrågasätts av båda författarna samtidigt som människans vanmakt inför sin historiska roll lyfts fram. Kan kriget alls rättfärdigas och vart leder en pragmatisk relativism?

Euripides betonar de existentiella, allmängiltiga problem människan ställs inför och där hon blir fångad av ödets vilja

För Delblanc är det konstens och konstnärens livs­villkor han främst belyser, men han visar även upp människans tragiska roll.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)