Anställningsskyddets osäkra framtid - En uppsats om undantaget i turordningsreglerna

Sammanfattning: Inom svensk arbetsrätt är (SFS 1982:80) lagen om anställningsskydd den centrala lagstiftningen som reglerar anställningsform och hur en uppsägning får ske. Arbetstagaren har turordningsreglerna i 22§ Lag om anställningsskydd som skydd och i det anciennitetsprincipen (senioritetsprincipen), då arbetsgivaren anfört arbetsbrist inom verksamheten som uppsägningsskäl. Turordningsreglerna har varit ett omdebatterat ämne som dessutom förväntas förändras, då Statens offentliga utredningar SOU 2020:30 och nya departementspromemorian Ds 2021:17 föreslagit att undantagsregeln skall utökas för alla arbetsgivare. Det skiljer sig i ändringarna som föreslås gällande anställningsskyddet. Utöver utvidgningen av undantagsregeln så föreslås det att saklig grund skall ändras till sakliga skäl och bli dispositiv via kollektivavtal. Syftet med uppsatsen är att utreda, fastställa och analysera arbetstagarens anställningsskydd via turordningsreglerna då arbetsgivaren anför arbetsbrist som uppsägningsskäl. Ytterligare är syftet att utreda och analysera hur arbetstagaren kommer att påverkas av kommande lagförändring gällande utvidgat undantag från turordningsreglerna. Kortfattat är slutsatsen att införandet av den dispositiva bestämmelsen, är svår att förutse hur det kommer påverka den enskilde arbetstagaren. Eftersom det är svårt att på förhand veta vilka bestämmelser som parterna kommer att avtala om. Dock kommer det leda till större uppdelning mellan kategorierna av arbetstagare och därmed en större variation av regleringar på arbetsmarknaden.