Strävan efter social gemenskap : En hermeneutisk studie om betydelsen av social isolering i samband med coronapandemin för ensamstående studenters psykiska hälsa

Sammanfattning: Den här studien fokuserar på betydelsen av social isolering i samband med coronapandemin för ensamstående studenters psykiska hälsa. Vårt alltmer digitaliserade samhälle och följderna av coronapandemin har bidragit till en vardag för studenter där studenterna mer eller mindre isolerats från det sociala i den akademiska världen. Utifrån en hermeneutisk ansats har fem semistrukturerade intervjuer genomförts med respondenter som är ensamstående och som studerat på heltid under år 2020. Deltagarna bestod av en man och fyra kvinnor i åldrarna 22-29 år. Studiens resultat länkas samman med de tre teorierna anomiskt självmord, ontologisk trygghet samt känsla av sammanhang. Frågeställningen vilken betydelse har social isolering i samband med coronapandemin för ensamstående studenters psykiska hälsa? hjälper till att belysa betydelsen av social gemenskap. Resultatet i undersökningen har nämligen visat att socialt umgänge i vardagslivet har en stor betydelse för en individs psykiska hälsa. Det har visat sig att studenterna endast varit tillfälligt socialt isolerade, och att de regelbundet sett till att umgås socialt med andra. Genom olika hanteringsstrategier, som att söka sig till andra sociala umgängen när det vardagliga umgänget minskat, vistas i olika miljöer för att umgås socialt med andra samt begränsa det sociala umgänget, har studenterna motverkat den sociala isoleringen i samband med coronapandemin i en strävan efter social gemenskap.