I döda författares sällskap : Om lärarutbildningens inofficiella kanon och gymnasielärares skönlitterära urval

Detta är en Uppsats för yrkesexamina på avancerad nivå från Högskolan i Gävle/Avdelningen för humaniora; Högskolan i Gävle/Avdelningen för humaniora

Sammanfattning: Denna undersökning har utgått från gymnasieelevers sjunkande läsintresse samt skönlitteraturens alltmer ifrågasatta roll inom skolverksamheten. Den påverkan som ämneslärarutbildningen har på gymnasieskolans skönlitterära urval utgör en central del av undersökningens utgångspunkt. För att kunna diskutera problematiken behövde vissa aspekter av litteraturläsning och litteraturundervisning således granskas. Undersökningen hade även som syfte att studera hur det skönlitterära urvalet i ämneslärarutbildningen med inriktning svenska kan förstås i relation till elevers sjunkande läsintresse samt huruvida det existerar en inofficiell kanon i ämneslärarutbildningens skönlitterära urval. Studien har även berört hur värdet av litteratur diskuteras av forskare och auktoriteter. Undersökningen nyttjade en multimetodologisk forskningsansats, som innehöll både en icke-experimentell kvantitativ metod samt en fenomenologisk kvalitativ metod. Den kvantitativa metoden innebar insamling av skönlitteraturlistor från sex lärosäten som erbjuder ämneslärarutbildning i ämnet svenska. Därefter kategoriserades de skönlitterära verken enligt årtal och titel, samt författarnas namn, kön och ursprung. Den kvalitativa metoden innebar en enkätstudie som riktades till verksamma svensklärare i gymnasiet. Enkäten efterfrågade respondenternas upplevelser och åsikter kring olika aspekter av skönlitteratur inom både ämneslärarutbildningen och gymnasieskolan. Insamlad data analyserades och presenterades utifrån multimetodologiska principer och diskuterades i relation till tidigare forskning, receptionsteori samt genusteori. Analysen av litteraturlistorna indikerade att en inofficiell kanon existerar inom ämneslärarutbildningarna. En majoritet av det skönlitterära urvalet bestod av verk som författats av äldre, västerländska, manliga författare. Resultaten från enkätstudien visade att en majoritet av de verksamma lärarna reproducerar material de kommit i kontakt med inom sin utbildning. Många av de tillfrågade lärarna påpekade också att det material som reproduceras ofta är klassiker, och att detta urval generellt betraktas som positivt. Resultaten diskuterades i relation till den forskning som berör litteraturens värde, Skolverkets styrdokument samt elevers attityder gentemot litteraturläsning. Sammantaget visade undersökningen att klassiker i litteraturundervisningen ofta inte realiserar det värde som den är tänkt att förmedla. Mycket talar för att det skönlitterära urvalet på ämneslärarutbildningarna behöver uppdateras med en mer verksamhetsförankrad litteraturlista som i högre grad relaterar till elevernas repertoarer.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)