Misstänkt förekomst av begynnande resistens mot pyrantel hos Parascaris equorum i Sverige

Sammanfattning: Hästens spolmask, Parascaris equorum, förekommer i hela världen och är den inälvsparasit som är vanligast bland föl och unghästar. Äldre hästar drabbas i regel inte alls av spolmask. Sverige har en prevalens av spolmask på 48% hos föl på stuterier. Spolmask smittar föl via larvstadium 3 (L3) på bete. L3 börjar sin migrationsfas i tarmen där larverna tar sig till levern och lungorna för att återvända till tarmen och utvecklas till adulta maskar. I Sverige och värden över har resistens hos P. equorum mot anthelmintika substansen makrocykliska laktoner sätts, vilket lämnar substansgrupperna pyrantel och benzimidazoler kvar att använda vid behandling av spolmaskinfektioner. I Kentucky, USA, har man 2007, 2009 och 2010 sätt resistens mot pyrantel. Det samma gäller för en gård i Australien, som i en artikel publicerad 2014 misstänker att resistens förekommer. Därför är det av intresse att undersöka resistensläget mot pyrantel i Sverige. För att undersöka resistensen mot pyrantel hos P. equorum i Sverige har ett Fecal Egg Count Reduction Test (FECRT) används. Det är ett in vivo test som jämför äggförekomst i träck före och efter avmaskning. I studien har träckprov analyserats från 68 föl på sex olika gårdar i Götaland och Svealand under hösten 2016. Fölen var mellan 2-6 månader gamla och av raserna Swedish Warmblood (SWB), Varmblodstravare och Connemaraponny. Antalet föl per gård som deltog i studien varierade mellan 2 och 15 stycken. Fölen hade innan studien inte avmaskats på minst 8 veckor. Från varje föl har träckprov analyserats vid tre tillfällen med cirka två veckors mellanrum. Först beräknades antal ägg per gram träck (EPG) i ett 0-prov. Fölen med 150 EPG eller mer deltog i studien. Fölen avmaskades sedan med pyrantel (Banminth), 19 mg/kg. Två veckor senare analyserades träckprov nummer två för att beräkna EPG och samma dag behandlades fölen med fenbendazol (Axilur), 7,5 mg/kg. Slutligen analyserades träckprov nummer tre, två veckor efter avmaskning med fenbendazol. Baserat på de EPG-data som samlades in kunde effekten av anthelmintikan beräknas med FECRT. Vid 0 provet var prevalensen av spolmask 78% och den högsta spolmaskförekomsten var 11 350 EPG. Vid träckprov nummer två, då effekten av pyrantel undersöktes, observerades en bristande effekt av pyrantel på två av sex gårdar. FECRT visade en effekt på 82% på gård 1 och 85% på gård 3. Gård 2 hade ett FECRT på 91% och övriga 3 gårdar, gård 4-6, hade ett FECRT på 100%. Träckprov tre undersökte effekten av fenbendazol där FECRT kunde studeras på tre av de sex gårdarna. Två av dessa gårdar, gård 1 och 2 hade ett FECRT på under 90%. På gård 1 var effekten 59% och på gård 2 74%. Gård 3 hade ett FECRT på 100%. Resultatet som fås vid ett FECRT kan betraktas som en översiktsbild av resistensläget och bör inte betraktas som ett slutgiltigt svar. Denna studies resultat talar dock för att det förekommer en begynnande resistens mot pyrantel hos P. equorum på två av de sex undersökta gårdarna. Effekten av pyrantel i övrigt var god på majoriteten av fölen på de undersökta gårdarna. Totalt var 18 av 46 föl infekterade med spolmask efter pyrantelbehandling vid tre gårdar, som alla är belägna i Uppland eller dess utkant. Det var endast sex gårdar som medverkade i den här studien. Fler FECRT studier på fler gårdar bör genomföras för att med säkerhet kunna visa på det faktiska resistensläget hos P. equorum i Sverige.