Diskonteringsräntor - Ett opportunistiskt verktyg vid värdering av goodwill?

Sammanfattning: Syfte: Det som uppsatsen vill klarlägga är hur företag sätter sina diskonteringsräntor, om det finns korrelation mellan bolagens verkliga resultat och/eller goodwillpostens relativa storlek och om detta beror på opportunistiskt tänkande i bestämmandet av denna ganska väsentliga parameter. Metod: Med syftet som utgångspunkt har en kvantitativ metod valts. Data har samlats in från främst företagens årsredovisningar och litteratur. Insamlad information har bearbetats i Excel för att kunna sammanställa informationen på ett praktiskt och lättillgängligt sätt. Slutligen har SPSS använts i syfte att genomföra T-test. Teoretiskt perspektiv: Den teoretiska basen utgörs av tidigare forskning inom nedskrivningsprövning och diskonteringsräntor. Vidare har redovisningsregler, litteratur och teorier om ämnena använts. Empiri: Uppsatsen har studerat 29 företag inom branscherna material och konsumentvaror mellan åren 2006-2012. Totalt antal observationer uppgår till 174-197 beroende på undersökt variabel. De parametrar som har undersökts är lönsamhet i form EBITDA-marginal och andel goodwill i förhållande till eget kapital. Resultat: Det visade sig att företagens diskonteringsräntor skiljer sig markant från de i uppsatsen framräknade. Den generella förklaringen kan vara att företagen vid sina beräkningar använder sig av information och variabler som inte finns tillgängligt publikt. Vidare kunde inget signifikant samband styrkas mellan lönsamhet och hur företaget sätter sina diskonteringsräntor. Däremot fanns det indikationer på att lönsamhet kan spela en viss roll om företagen önskar att använda en hög diskonteringsränta som markör för god lönsamhet. Slutligen kunde ett signifikant samband för andel goodwill och diskonteringsräntan bekräftas. Desto högre andel goodwill i förhållande till eget kapital desto lägre diskonteringsränta.