Tjänstekoncessioner ur rättssäkerhetssynpunkt

Sammanfattning: Den här uppsatsen handlar om tjänstekoncessioner ur rättssäkerhetssynpunkt. I uppsatsen görs en beskrivning för regleringen av tjänster, som måste göras enligt lagen om offentlig upphandling, och regleringen av tjänstekoncessioner. EU-rättens inslag på upphandlingsrättens område är också något som förklaras, vilket gör både EU-domstolens och kommissionens tolkningar högst intressanta. Eftersom det är rättssäkerheten som undersöks hos tjänstekoncessioner redogörs även vad som avses i allmänhet med rättssäkerhet i juridisk doktrin och till vilken del av aktiviteter som offentlig upphandling hör till hos en myndighet. I den andra delen av uppsatsen undersöks rättsreglerna kring offentlig upphandling och tillhörande praktiska delar. Den delen kretsar kring en översikt av upphandlingsförfarandet och hur en upphandlande myndighet kan utvärdera inkomna anbud. Offentlig upphandling av tjänstekoncessioner får inte innebära inskränkningar i etableringsfriheten FEUF art. 49 eller friheten för tjänster FEUF art. 56. Lagen om offentlig upphandling ska tillämpas när myndigheter ska upphandla varor, tjänster eller byggentreprenader samt byggkoncessioner över ett visst värde. Tjänstekoncessioner har däremot lämnats utanför lagens tillämpningsområde vilket betyder att tjänstekoncessioner inte behöver upphandlas enligt LOU eller LUF. Ett syfte med offentlig upphandling är att använda de allmänna medlen efter bästa förmåga i form av att leverantörer tävlar mot varandra när de lämnar anbud till en upphandlande myndighet. Detta ska bidra till en konkurrensutsättning när offentlig verksamhet upphandlar, vilket bör bidra positivt för de allmänna medlen. För tjänstekoncessioner däremot går att ifrågasätta om denna konkurrens går att se i svenska exempel, eftersom rättsmedlen för en leverantör vid upphandling av tjänstekoncessioner skiljer sig från vanlig upphandling enligt LOU. En annan svårighet för både upphandlande myndigheter och leverantörer är att det inte alltid är en självklarhet när en tjänstekoncession anses föreligga. Både i svensk praxis och praxis från EU-domstolen påvisar gränsdragningsproblem beträffande upphandlingar av tjänster och tjänstekoncessioner. Slutsatsen i denna uppsats är att upphandlingsreglerna och de EU-rättsliga principerna bidrar till en rättssosäkerhet för myndigheter som ska upphandla tjänstekoncessioner. Dels finns frågetecken ur en leverantörs synvinkel huruvida tilldelning av tjänstekoncessioner kan bidra till konkurrens mellan olika leverantörer och dels att rättsmedelen är mindre förmånliga för en leverantör som upplever sig förfördelad vid tilldelning av tjänstekoncessioner. I väntan på lagstiftning beträffande tjänstekoncessioner kan en upphandlande myndighet använda LOU kap. 15 för att på ett trovärdigt vis tillgodose konkurrens gentemot leverantörerna.