Motivation till fysisk aktivitet och akademiska studier vid begränsad social kontakt

Detta är en Kandidat-uppsats från Umeå universitet/Institutionen för psykologi; Umeå universitet/Institutionen för psykologi

Sammanfattning: Social isolering förekommer i samhället ständigt och drabbar människan på olika sätt. Det kan orsaka ohälsosamma beteenden, depression och för tidig död. I och med coronaviruset Covid-19 har en stor del av Sveriges befolkning uppmuntrats begränsa graden av social kontakt. Social kontakt är viktigt för att bibehålla människans välmående och motivation. Brist på social kontakt kan leda till social isolering vilket har en negativ effekt på motivation till akademiska studier samt fysisk aktivitet. Syftet med denna studie var att undersöka hur motivation till studier och fysisk aktivitet påverkas vid begränsad social kontakt. Dessutom skall faktorer som self-efficacy (tron på sin egen förmåga), autonomi, samhörighet och kompetens (SDT) verka som potentiella faktorer som möjligen influerar graden av motivation begränsad social kontakt. Urvalet bestod av 34 universitetsstudenter från Sverige. Data samlades in via enkäter vilka besvarades två gånger med 3 veckors mellanrum. Analys av data gjordes genom deskriptiv statistik, beroendet-test och ett oberoende t-test. Resultatet visade att studiemotivation signifikant försämrats under studiens gång. En icke-signifikant skillnad observerades i graden av motivation till fysisk aktivitet. Self-efficacy och SDT förklarade inte graden av motivation för studier eller fysisk aktivitet. De icke-signifikanta resultaten kan förklaras av begränsat och icke-representativt urval, hög grad av social kontakt hos deltagarna samt att de utfärdade restriktionerna delvis begränsar deltagarna.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)