Officialprincipen i migrationsmål - faktorer som påverkar omfattningen av migrationsdomstolarnas utredningsansvar

Sammanfattning: Denna uppsats behandlar ingående hur officialprincipen tillämpas i de svenska migrationsdomstolarna. Uppsatsen tar, efter en kort introduktion till migrations- processen i Sverige, avstamp i en förvaltningsprocessuell diskussion kring vad som omfattas av en förvaltningsdomstols utredningsskyldighet. Olika faktorer som påverkar utredningsskyldigheten tas upp. Därefter övergår uppsatsens fokus till hur handläggningen ser ut i migrationsdomstolarna, med ett försök att analysera de olika faktorernas påverkan på utredningsskyldigheten i just migrationsmål. Ett försök till kartläggning av de olika faktorer som påverkar utredningsskyldigheten visar att det inte är helt enkelt att särskilja dem från varandra. Enligt förarbetena till förvaltningsprocesslagen (1971:291, FPL), som är tillämplig lag också i migrationsdomstolarna, ska domstolen se till att utredningen blir fullgod. Detta betyder, enligt lydelsen i 8 § FPL, att målet blir så utrett som dess beskaffenhet kräver. Målets beskaffenhet innefattar vilken typ av mål det är, vilken betydelse det har för den enskilde, vilket partsförhållandet är och hur bevisbördan är fördelad. Även instansordningen och vilken typ av process det är påverkar. Dessutom kan sökandens tillgång till ombud påverka domstolens utredningsskyldighet enligt förarbetena. Eftersom 8 § FPL är generellt tillämplig i alla förvaltningsmål är det ganska oklart vad som i varje typ av mål kan förväntas av domstolen. Det är nödvändigt med en öppen formulering för att kraven ska kunna anpassas till varje måltyp, men det orsakar också praktiska problem då den knappast fungerar som vägledning för hur domstolen ska agera i ett enskilt fall. I migrationsmål finns flera tillämpningsproblem som inte har någon motsvarighet i andra förvaltningsmål. Exempelvis förväntas migrationsdomstolen ha en viss grundkännedom om de länder som de som söker uppehållstillstånd kommer ifrån. Var gränsen ska dras för vad som är allmänt kända fakta och vad som måste föras bevisning om eller tillföras målet särskilt av domstolen är inte alltid helt klart. Dessutom kan den enskilde förvänta sig olika stora insatser av domstolen beroende på vilken typ av migrationsmål det handlar om. Asylansökningar, som skyddas av internationella konventioner och EU-rätten, ska behandlas annorlunda då ett större skyddsbehov anses finnas i dessa mål. Detta innebär att större krav ställs på domstolens handläggning, från svenskt såväl som från internationellt håll. Slutsatserna som dras i anknytning till syftet och de problemställningar som finns vad gäller migrationsdomstolarnas utredningsansvar är flera. Först och främst konstateras svårigheten med att försöka fastställa hur de olika faktorerna påverkar utredningsskyldigheten. Dessutom diskuteras i analysen problematiken kring var gränsen ska dras angående vad som är notoriska fakta om sökandens hemland och vilken roll ombudet egentligen har i migrationsprocessen. Den främsta slutsatsen består i att den faktor som har störst påverkan på utredningsansvaret i migrationsmålen är vilken betydelse målet har för den enskilde. De eventuella konsekvensernas allvarlighetsgrad vid ett felaktigt beslut påverkar hur stora krav som kan ställas på domstolarnas utredning.