Saklegitimation för enskilda i svensk förvaltningsprocess

Sammanfattning: I svensk förvaltningsrätt har den generella rätten att överklaga sedan lång tid varit öppet formulerad i lag och lämnats till domstolarna att konkretisera. I praxis har talerätten gjorts beroende av indikationer i lag och förarbeten för att avgöra vilka intressenter som ska ha rätt att överklaga. Tre grunder för saklegitimation kan urskiljas. För det första är den som haft partsställning vid myndigheten saklegitimerad. Vidare kan saklegitimation ges den som representerar ett av rättsordningen skyddat intresse. Sist kan konstateras att enskildas påverkade rättsställning kan grunda talerätt, även om denna grund är ovanlig i praxis. På senare tid har i praxis kunnat skönjas en viss förändring i hur talerätt avgörs för enskild. I SOU 2010:29 hävdas att denna prövning genom praxis gjorts mer fristående från de formella indikationer med vilka domstol traditionellt avgjort talerättsfrågan. Uppsatsen undersöker om en sådan utveckling faktiskt skett och hur den ska förstås, och hur en klagande kan bli taleberättigad utanför de formella indikationerna genom att använda allmänna rättsprinciper. Uppsatsen undersöker även de internationella åtaganden som åvilar Sverige för att se om en klagande kan förlita sig på något av dessa. Det tycks finnas en uppfattning om att talerätten som den förstås enligt svensk rätt eventuellt inte tillfredsställer de krav som EKMR ställer på avtalsstaternas rättsordningar. Huruvida uppfattning stämmer är svårt att svara på generellt. En klagande bör dock alltid föra upp EKMR inför svensk domstol för att tvinga denna att ta ställning. Vidare undersöks vilka krav EU-rätten ställer vad gäller talerätt för enskilda inför medlemsstaternas domstolar, och hur dessa kan användas av klagande inför svensk förvaltningsdomstol. Det konstateras att EU-rättens krav på talerätt inför nationell domstol är rättighetsbaserad och snäv i jämförelse med den svenska talerätten. En utveckling tycks dock vara på väg att ske mot en fristående rätt att bli hörd inför det att myndighet tar beslut baserade på EU-rätten, vilket i sin tur skulle kunna användas av en klagande i svensk domstol utifrån grunden ”av rättsordningen skyddat intresse”. Det är dock oklart om EU-domstolen kommer att utveckla denna rätt och i vilken riktning.