Betes- och utfodringsstrategier för förbättrad juverhälsa i samband med värmestress

Sammanfattning: Värmestress hos mjölkkor definieras av en oförmåga att bibehålla normal kroppstemperatur, vilket leder till nedsatt produktion och djurvälfärd. Sommaren 2018 uppmärksammandes som en av de varmaste perioderna i Sverige sedan 1951 och påföljderna för svenska mjölkföretagare var kännbara. Negativ påverkan av värmestress på produktionsresultat och djurhälsostatistik har dock även uppmärksammats till följd av mer normalvarma somrar. Forskare förutspår att rådande klimatförändringar kommer att leda till fler och allt intensivare värmeböljor. Syftet med denna studie var att identifiera framgångs- och riskfaktorer med avseende på juverhälsa under varma perioder. Målet var att skapa en grund för en adekvat rådgivning för förebyggande juverhälsoåtgärder gällande utfodrings- och betesstrategier till svenska mjölkproducenter. Studien baserades på 45 telefonintervjuer med mjölkföretagare. Intervjuerna innehöll frågor om lantbrukarens upplevelser av extremväder, utfodringsstrategier, betesstrategier, juverhälsa och mjölkningssystem. Gårdarna som inkluderas i studien har baserats på produktionsdata hämtat från svenska kodatabasen. Resultat från månatliga provmjölkningar har använts för att beräkna medelcelltal för respektive gård under en sommarperiod (juni-september) samt en vinterperiod (jan-april). Vidare beräknades för varje gård en genomsnittlig proportionell differens för att uppskatta sommarperiodens effekt på juverhälsan i förhållande till vinterperioden. Olika åtgärders effekt på gårdars genomsnittliga celltal sommartid samt genomsnittliga proportionella avvikelse mellan medelcelltal under sommar och vinter, har jämförts och analyserats med hjälp av t-test. Resultatet visar att gårdar som har en uttalad strategi för att upprätthålla foderintaget under varma perioder differentierar mindre från gårdens genomsnittliga celltal jämfört med gårdar som saknar en uttalad strategi. Tillsats av propionsyra i samband med ensilering av gräset är en åtgärd som påvisats vara en framgångsfaktor. Det genomsnittliga celltalet för gårdar som använde sig av propionsyra var under sommaren 184'10³ celler/ml vilket motsvarade en genomsnittlig ökning på 6 % jämfört med vinterperioden. Gårdar som inte tillsatte propionsyra hade medelcelltalet 241'10³ celler/ml med en 33 % genomsnittlig ökning jämfört med vinterperioden. Vidare visades att gårdar med en lägre utfodringsfrekvens (1-6 utfodringar per dygn) i större utsträckning lyckades upprätthålla sin genomsnittliga juverhälsa under sommaren jämfört med gårdar som utfodrade med högre frekvens (7-12 utfodringar per dygn). En högre utfodringsfrekvens gav en i genomsnitt 46 % proportionell ökning av medelcelltalet sommartid jämfört med 14 % hos gårdar med lägre utfodringsfrekvens. Dock observerades ingen signifikant skillnad mellan grupperna sett till genomsnittligt celltal under sommarperioden. Om betestillgången är fri eller begränsad till olika tider på dygnet verkar inte ha någon avgörande betydelse för att undvika värmestress sommartid. Resultatet pekar på att andra åtgärder, alternativt kombinationer av andra åtgärder, är av större betydelse för juverhälsan än själva betesstrategin. Sammanfattningsvis indikerar studiens resultat att enskilda åtgärder har varierande effekt på olika gårdar. För adekvat rådgivning krävs ett helhetsperspektiv där man tar hänsyn till kombinationer av olika åtgärder och förutsättningar, varvid den bästa lösningen kan se olika ut för olika gårdar.