Anmälningsplikt av elever som far illa : Lärares perspektiv av risker, hinder och problem vid orosanmälan

Sammanfattning: Tidigare forskning visar att en stor mängd barn i missgynnande situationer inte uppmärksammas i skolan samt att lärare inte fullföljer sin anmälningsplikt. Det finns dock relativt lite forskning om orosanmälan från ett lärarperspektiv för barn i högstadie- och gymnasieålder. Föreliggande studie syftade till att undersöka och belysa faktorer om upptäckt och rapportering av elever som misstänks fara illa. Specifikt undersöktes hinder som högstadie- och gymnasiepedagoger upplever kring upptäckt och rapportering till Socialtjänst gällande oro och misstanke om att en elev kan fara illa. Femton lärare vid en högstadieskola samt två gymnasieskolor besvarade en enkät med kvantitativa och kvalitativa frågor om hinder och svårigheter att fullfölja sin anmälningsplikt. Resultaten visar att det största hindret till att inte anmäla sina misstankar var rädslan av att ha fel. Ett annat hinder i processen är en stor förtroendekonflikt mellan verksamheterna skola/socialtjänst. Skolans lärare har hög misstro mot socialtjänstens effektivitet för att hjälpa barnet. Tio av femton lärare i undersökningen beskrev en misstro inför att situationen skulle förbättras för barnet och familjen om de lämnade in en orosanmälan. Resultaten diskuteras utifrån ett socialpsykologiskt perspektiv och jämförs med åskådareffekt och moralteorier. Studiens resultat breddar nuvarande kunskap om lärares perspektiv av hinder, svårigheter och upplevda risker om orosanmälan för barn i högre ålder.