Kvalitetsuppföljningar och sjuksköterskans omvårdnadsprioriteringar i särskilt boende : En kvalitativ intervjustudie

Detta är en Magister-uppsats från Högskolan Dalarna/Omvårdnad

Sammanfattning:

Syfte: Att undersöka hur sjuksköterskor inom särskilt boende resonerar kring kvalitetsuppföljningar och dess eventuella konsekvenser för omvårdnaden.

Metod: Semistrukturerade intervjuer efter öppen intervjuguide med sex sjuksköterskor. Kvalitativ innehållsanalys enligt Graneheim och Lundmans metod.

Huvudresultat: I vilken grad kvalitetsregistren och kvalitetsuppföljningarna integreras i omvårdnadsarbetet och dess utveckling är centralt för om dessa uppfattas som stöd eller hinder för god kvalité i omvårdnaden. Dubbel dokumentation bidrar till att sjuksköterskorna omprioriterar arbetstiden och arbetar mer konsultativt och administrativt. Detta minskar tiden för omvårdnadsobservationer och handleding av omvårdnadspersonal samt gör att kvalitetsregistreringar snarast uppfattas som ett hinder. Sjuksköterskorna använde sin professionella kunskap och kliniska erfarenhet i högre grad än registerdata vid omvårdnadsbedömningar. Dessa sågs som alltför komplexa för att kunna fångas i kryssfrågeformulär. Mer kliniska observationer efterfrågas i kvalitetsuppföljningarna för ökad medvetenhet om hög arbetsbelastning och dess eventuella konsekvenser samt för att garantera de boende god omvårdnadskvalité.

Konklusion: Sjuksköterskorna upplever att de arbetar under svår tidspress. Tiden anges som essentiell för vilken omvårdnadskvalité som erbjuds. Vid beslut om registreringar av kvalitetsindikatorer bör sjuksköterskornas totala arbetsbörda beaktas. Registreringarna bör integreras i befintliga journalsystem så att sjuksköterskornas omprioriteringar inte får negativa konsekvenser för omvårdnadskvaliten.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)